f. 2009-12-12
Rex, cream agouti med mörkröda ögon
Björne flyttade hem till mig på min födelsedag. Jag köpte honom av en rexuppfödare som var på utställning i Landskrona, efter att ha fått välja mellan honom och två andra teddy-hanar, alla otroligt fina. Men jag fastnade för denna lilla kille. Han var den sötaste lilla gris jag någonsin sett, bara ca 300 g, ganska liten för sin ålder enligt uppfödaren. Men oj så fin han var! Och så ullig och mjuk. Mitt hjärta fullkomligt smälte för denna lilla pojke.
Väl hemma var det dags för honom att träffa stora Nolte. Jag kom på mig själv med att vara otroligt nervös, mycket med tanke på mitt tidigare misslyckande med lilla Svante. Tänk om Nolte var problemet, tänk om han var omöjlig att para ihop med en ny kompis? Stackars lilla Björne, som från början hette Rodney, men det kändes inte rätt. Det var pappa som kom med det vinnande namnförslaget efter att ha sett en bild som skickat med mobilen. Björne var i alla fall så rädd när vi tog ut honom ur reseburen så han kunde knappt andas. Jag trodde faktiskt att han kanske höll på att dö av skräck. Men samtidigt visste jag ju att han och Nolte var tvungna att träffas. Och så blev det, på en nytvättad filt i köket, stor och neutral yta ska de ju ha. Nolte han sniffade och klättrade på denna stackars lilla varelse, och stackars Björne satt bara stilla med huvudet in mot väggen. Och så fort han vände sig det minsta för att nosa på Nolte så blev Nolte jätterädd, en reflex han utvecklat under sin tid med Svante, han trodde Björne skulle hugga honom.
Sedan fick de hoppa in i en nystädad bur tillsammans, och då fick Björne äntligen lite lugn och ro. Nolte höll sig på sin kant till en början, vilket nog var bra. Och ganska snart var Björne igång med att knapra lite hö, och sen slappnade han av mer och mer. Nolte kom lite avvaktande fram och sniffade lite, men var klart på sin vakt mot den lille. Men allt eftersom han märkte att denna lilla krabat inte alls var fientligt inställd mot honom kunde han slappna av också. Björne kom snabbt igång med att äta och vågade mer och mer utforska buren. Så länge jag höll mig borta såklart, mycket förståeligt och klokt att vara på sin vakt!
Dagen efter fick pojkarna komma ut i badrummet och springa tillsammans. Jag bedömde att Björne var trygg nog redan att klara av det. Och där tror jag faktiskt det släppte på riktigt mellan killarna, de började interagera mycket mer med varandra, och Nolte slutade hacka tänder när Björne vände sig mot honom. Björne började också följa efter Nolte lite smått, och han var redan väldigt pigg och nyfiken och knatade runt i badrummet och utforskade.
Och resten är historia, Björne är idag en given del av det vinnande teamet Pojkarna Päls, och en fullvärdig sambo i lägenheten. Han är otroligt pigg och livlig, och en riktig pratkvarn. Han ”pluppar” och pratar mest hela tiden, vare sig han knallar runt i buren eller ute på golvet. Och som han skriker! Så fort jag prasslar med minsta påse eller öppnar kylskåpet så skriker han, och kommer fram och sätter sig i givakt. Och han har världens mest bedårande lilla uppsyn, den nosen går inte att motstå! Han har också haft en stadigt ökande aptit, och nu börjar han faktiskt bli lite stabbig. Vilket jag tycker är bra, han växer ju ännu. Han har också otroligt mjuk och härlig päls, vilket ju är ovanligt hos rexar. Men jag älskar det! 
Denna lilla gris har charmat sig raka vägen in i mitt hjärta, och det gläder mig verkligen att få ha honom hos mig varje dag! 