Herrar ihop

Wally och Nolte, ett oslagbart team.

Som väl troligtvis redan framgått är mina två marsvin båda hanar. Som bor tillsammans. Jag har förstått att det finns en vida spridd missuppfattning bland många där ute att det inte skulle gå att ha marsvinshanar ihop. Jag har nu under min 7 år långa marsvinskarriär haft det stora nöjet att ha haft med 3 olika fungerande konstellationer av herrar att göra!

Jag vill väldigt gärna slå hål på den här missuppfattningen, då jag har förstått att den medför att det blir många hanar ”över” runt om i landet i olika sammanhang. Och vad som händer med dessa vill jag helst inte veta. Vad jag däremot vill är att skrika ut budskapet till hela Sverige, ja hela världen kanske: DET GÅR ATT HA MARSVINSHANAR TILLSAMMANS! Och de som har erfarenhet av både honor och hanar hävdar ofta att hanar i regel är mer persoliga och framåt än honor, och att de ofta kan bli mer tama.

Självklart trivs inte alla hanar med varandra, men detsamma gäller honor, vad jag har förstått. Jag har själv aldrig haft några honor, det ska jag villigt erkänna, men jag har läst väldigt mycket skrivet av människor som har en enorm erfarenhet av båda honor och hanar. Precis som med oss människor handlar det  om personligheter och temperament. Alla kan inte trivas tillsammans. Men det finns helt klart saker man kan göra för att öka chanserna att få det att fungera!

Att få det att fungera

Det finns andra som beskrivit detta mycket bra, ni hittar länkar här längre ner på sidan, så jag ska hålla mig mycket kortfattad. Om man har en marsvinsherre och vill hitta en manlig kompis till denne är chansen störst att det fungerar om man väljer en ung krabat på under 8 veckor. Om man lyckas matcha rätt går det med en vuxen också, en då gäller det att ”marsvinskemin” stämmer. Björne och Platon är ett lysande exempel på detta! De var båda ungefär 2 år gamla när de träffades och så totalt olika till sina personligheter så att det klickade från i princip första början. De fick också så bra förutsättningar det gick, med bland annat ett helt kök att lära känna varandra i under de första veckorna.

Stor yta är väldigt betydelsefullt. Jag valde själv att bygga ut boytan när Björne började bli en störig tonåring och det kändes lite riskabelt mellan honom och Nolte, och det föll mycket väl ut. Så yta är alltså a och o om man vill öka sina chanser, vilket jag nu sett flera gånger! Det ska påpekas att Wally och Nolte levde sina år på betydligt mindre yta, 100 x 50 cm, vilket jag numera tycker är för litet. Men för dem var det aldrig något problem.

Is i magen

… är alldeles nödvändigt när det gäller marsvinsherrar! Det kan tjafsas, kurras och gnällas en hel del, men för det mesta låter det värre än vad det är. Det är väldigt viktigt att inte sära på marsvinen i onödan. Vad är då i onödan? Det märker man! Vissa drar gränsen vid blodvite, men jag tycker inte det är så enkelt. Låt mig exemplifiera!

Jag försökte ju para ihop Nolte med en kille på 4 månader vid namn Svante. Det gick väldigt dåligt. De rök ihop flera gånger, där Nolte tog mest stryk. Han fick sår och avslitna pälstussar. Både Nolte och Svante hackade tänder så fort de kom nära varandra. Det var ren fientlighet! Där var det bara att sära på dem och ge upp.

Nolte och Björne var i luven på varandra några gånger. Men det var på ett helt annat sätt. De har snott runt, klättrat på varandra och varningshuggit. Nolte fick något litet sår i nosen ett par gånger, som sedan läkt väldigt snabbt. Men så när de väl lugnade sig så kunde de mycket väl gå och lägga sig och sova bara nån halv decimeter från varandra, allt var glömt. Eller sätta sig sida vid sida och käka hö. För det mesta kom de väldigt bra överens. Tänk då om jag särat på dem första gången det blev kurr och ansett att det var kört! Nej, nej, nej, is i magen, gott folk!

Inget kurr här inte!

Även när Platon och Björne skulle mötas fick jag ha is i magen och plugga i öronproppar för att få sova. Under i princip det hela första dygnet var Björne som ett plåster på Platon, han skulle klättra och jaga till förbannelsen! Platon gav sig på en gång, men Björne verkade tycka att det minsann skulle präntas in för alltid vem som bestämmer. Vilket han förtydligar med jämna mellanrum, genom små utfall och klättrande, men det handlar så tydligt om dominans och inte aggressivitet. Och sekunderna efter sitter de tillsammans och äter, inga bekymmer alls!

"Vi trivs ihop!" säger Björne och Paton.

Även Wally och Nolte hade sina små kurr. Båda hade vid några olika tillfällen små sår vid nosen, men aldrig några andra skador. Dock så såg jag dem bara slåss på riktigt en enda gång, och det enda blodvitet i den situationen var min, dumt nog, oskyddade hand när jag försökte sära på dem. Wally tyckte jag skulle ge fasen i att lägga mig i. Som jag blödde! Men jag tror faktiskt att det fick dem att sluta bråka, eller så var det bara jag som plötsligt inte hade tid att vara uppmärksam på vad dehade för sig (eftersom det forsade blod ur min hand).

Obsververa tydligt att jag såklart inte menar att man ska hålla fast vid en situation där något av eller båda marsvinen far illa! Och det är väl just där skillnaden ligger. När det handlade om Nolte och Svante var det uppenbart att ingen av dem trivdes, framför allt Nolte for väldigt illa och var väldigt rädd och stressad. Däremot när det handlde om Nolte och Björne så är de liksom lika goda ”kålsupare”, eller slagskämpar, båda två, det var ingen som trakasserade den andra och ingen av dem for illa i efterhand. 10 minuter senare var allt glömt och förlåtet, ingen av dem var stressade, oroliga eller rädda.

När jag försökte få det att fungera mellan Nolte och Svante så mailade jag till Irene som driver Eragons omplacering av marsvin och som troligtvis är en av de mest erfarna och kunniga i vårt avlånga land när det gäller marsvin, och bad om råd. Och hon varade väldigt bra, ungefär: ”Visst kan jag tolerera bråk mellan min grabbar ibland, under förutsättning att de ändå trivs tillsammans för det mesta”. Och det summerar det hela väldigt bra, tycker jag. Jag tror det är det bästa riktmärket.

Mycket bra fakta

Irene på Eragons har sktivit jättebra om att introducera marsvin för varandra och få relationer att fungera, honor som hanar, även hela flockar. Hon beskriver även vad man kan göra om marsvin plötsligt börjar bråka och hur man kan hantera den jobbiga ”slyngelåldern”. Mycket läsvärt, har varit till otroligt stor hjälp för mig!

Marsvinsmaffian är en annan jättebra sida där Eleni skriver om sina fyra marsvinsgrabbar. Där finns också jättebra information om hur man får det att fungera mellan hanar.

Cavy Spirit är en sida på engelska, fullspäckad med bra info. De har en avdelning som heter Guinea Pigs Social Life där de beskriver steg för steg hur man introducerar nya marsvin för varandra, många tips och tricks för alla tänkbara situationer och en massa bra fakta.