tisdag 10 maj 2011

Existentiellt grubbel

Att leva är mycket märkligt på många sätt. Man kastas skoningslös mellan hopp och förtvivlar, lycka och misär. Ofta fortare än man hinner förstå. Och någonstans mitt i stormens öga ska man försöka trampa på i någon sorts skenbart stabil vardag, som man vet när som helst kan sättas ur spel. Är det inte märkligt, alltihop? Denna vårtermin har varit den hittills intensivaste perioden i mitt liv. Mitt hela känslospektrum har luftats. Det har varit liv, det har varit död, det har varit liv som tagit slut innan de ens hunnit börja. Det har varit sorg, lycka, förtvivlan, mörker, bländande ljus och även stunder av underbart ekvilibrium. Jag har gjort saker jag aldrig trodde jag kunde klara av, jag har utvecklats och upptäckt hur mycket som faktiskt ryms i mig, både bra och dåligt, på samma gång. Och det har funnits stunder där jag faktiskt inte trott att det ska gå.

I mitt yrke, eller blivande yrke, stöter man på både det ena och det andra. På alla möjliga och omöjliga sätt och vis, på alla plan och i alla avseenden. Det blir lätt så när man får privilegiet att kika in i människors inre en liten stund.

Och mitt i alltihop har vardagen lunkat på, med sin obevekliga självklarhet. Nolte och Björne är en stor del av denna vardag. Vad som än händer under min dag så finns de här när jag kommer hem, och undrar lika oskyldigt och lyckligt ovetande som alltid om det möjligtvis kan tänkas vankas något ätbart nu? De är en stor orsak till att jag faktiskt klarat mig igenom de senaste månaderna så bra som jag gjort. Det är när detta blir så påtagligt som man blir helt övertygad om att de måste finnas i mitt liv. Det har funnits stunder där jag funderat på om det är värt all smärta som de svåra stunderna för med sig. Men ser man i det stora hela blir svaret självklart. Jag har vetat det ett tag nu; jag kommer ha marsvin i resten av mitt liv. Och så underbart det känns!

För att ta ett steg ur det allvarliga, filosofiska och existentiella grubblandet, och in i det där vardagliga och trygga… Det var dags för grisvägning härom dagen igen. Det var en månad sen sist. Till min stora glädje hade Nolte jobbat sig upp ytterligare 10 gram, till 1082 g. Till min inte lika stora glädje hade Björne jobbat ännu hårdare och lagt på sig hela 40 gram, för att nu landa på 1192 g! Jösses säger jag bara… Men, men, man kan faktiskt aldrig veta när något extra hekto kan komma väl till pass!

Att filosofera är tröttsamt, så nu ska jag faktiskt krypa till kojs. Godnatt, kära och underliga värld!

torsdag 06 maj 2010

Husdjur = psykisk hälsa!

De flesta vet säkert detta redan, men det är ju faktiskt vetenskapligt bevisat att husdjur ökar den psykiska hälsan hos oss människor. Och vem blir förvånad? Tänk bara när man zombie-aktigt släpar sig ur sängen på morgonen, hasar till toaletten och sedan ut i köket. Och där möts man av två underbara förväntansfulla små trynen i vädret! Och plötsligt förstår man varför man även idag gått ur sängen! Björne brukar bli så till sig när jag kommer upp så han rusar omkring i buren och tjattrar. Och då blir man alldeles varm i hjärtat och känner att: ”det ska nog minsann gå idag också!”

Jag vet inte hur det är för er andra som har marsvin och djur i allmänhet, men jag kan lätt säga Pojkarna Päls till väldigt stor del gör livet värt att leva för mig! :D Nu låter det som om jag på något vis står och vinglar på branten ner i förtvivlan, men så är det absolut inte! Eller jo, på morgonen vinglar jag faktiskt på gränsen till förtvivlan, jag HATAR att behöva gå upp 6.15 var eviga dag. Ända tills jag tagit mig till köket och sagt god morgon till PP, då är det plötsligt ok att vara vaken igen. :)

måndag 12 april 2010

Väldigt tillfreds

För en gångs skull får kvällens inlägg handla om att matte just i detta ögonblick är väldigt tillfreds med det mesta; I köket sitter världens två goaste limpor i en nystädad bur och mumsar förnöjt på både kvällsmat och härligt fräscht hö. Björne knatar omkring och tjattrar sådär hemtrevligt och kollar in den rena buren. Lägenheten är ganska ren. Jag åt en fantastiskt god middag bestående av spenatplättar och lingonsylt, och nu är jag sådär gött mätt. Jag trivs väldigt bra på min praktikplats, och snart har halva praktiktiden bokstavligt flugit förbi. Speedwaysäsongen börjar så sakteliga komma igång (ja, jag är galen i speedway!). Jag har en hel drös med trevliga saker att se fram emot i vår och i sommar. Jag har en underbar familj och vansinnigt goa vänner. Och sist, men inte minst, det är vår!

Ja, när man tar sig en funderare och lägger ihop allt fint man har i sitt liv så blir det faktiskt ett ganska avsevärt stycke! Tro inte nu att vad jag menar är att bara man tänker positivt och gläds åt det man har så är lyckan gjord, nej då. Jag är väl medveten om att livet går upp och ner, och man kan ha allt en person kan drömma om och ändå må förfärligt. Därför känner jag att det är viktigt att stanna upp och känna av just en sån här stund, när allt känns väldigt bra, och inse att; ja, just i detta ögonblick är jag faktiskt lycklig.

Jag tror inte på att man kan uppnå en konstant lycka, och jag har svårt att tänka mig att man kan ha lycka som något sorts normaltillstånd. Jag tror lycka kommer i stötar, ganska korta sådana, och det gäller att kunna känna igen dessa stötar och våga erkänna dem. Alltför ofta ligger man ett steg före i tanken och inser först i efterhand att man faktiskt satt där den där kvällen och var lycklig, fast tankarna mest kretsade kring vad man skulle äta till frukost dagen efter, eller vad som skulle hända i helgen. Någon sa något i stil med: ”Vi har ena foten i morgondagen och andra foten i gårdagen, medan vi pinkar på idag.”. Det kunde egentligen inte beskrivas bättre. Och jag gör det själv för det mesta, pinkar på ” just nu” och ”idag”.

Usch så högtravande och pretentiöst detta blev då. :P Jag kan för övrigt meddela att Pojkarna Päls idag var ute på årets första grönbete! Hurra, hurra! *vift med vimplar, tut i tutor och kast med konfetti* Jag tog helt enkelt grabbara i reseburen och gick runt kvarteret för att hitta en fin eftermiddagssolig gräsplätt där gräset fått fart. Och gjorde så. Och där satt vi, jag på en filt med benen som hage, och grabbarna oändligt ivrigt mumsande på färskt gräs. Folk som gick förbi tittade konstigt, och i vanliga fall är jag känslig för sånt, men när det är för PP:s skull kunde jag inte bry mig mindre. Vi ska göra om samma sak i morgon, då ska jag ta lite bilder så alla får beskåda denna fantastiska händelse som är grönbete! :D

torsdag 25 februari 2010

Späckad dag!

Oj, vilken dag det varit. Praktikstarten gick toppen, jag tror jag kommer trivas jättebra. Jag fick bland annat sitta med i flera terapisamtal, oerhört intressant och lärorikt! Hoppas det fortsätter i samma anda!

Väl hemma blev jag hastigt och lustigt medbjuden av Louise, en vän jag lärt känna genom min bror, på klubbkväll på Make Up Store. Jättetrevligt, men usch så hemskt mycket fina saker de hade! Det slutade med att jag handlade två ögonskuggor och fick en tredje på köpet. Och om det inte redan framgått av bloggen så ja, jag gillar grönt. ;)

Pojkarna Päls (även kända som PP), som mamma och jag kallar grisarna har blivit rejält bortskämda idag. Lilla B (Björne) var extra hormonstinn idag och skulle klättra på Nolte som en dåre, så jag försökte lugna ner honom med mat. Och får Björne mat så får Nolte mat, annars slutar det med att Björne inte får något alls. Jag tror jag lyckades, nu är det lugnt i buren. Här kommer en bild på pojkarna mitt i kvällsmaten, bestående av broccoli, äpple och grön paprika. Mmmm! :D

Nu, gott folk, kallar min sköna säng! Godnatt! ”Wiiip, wiiip!”, hälsar Nolte! Eller nej, det gör han inte alls, han sover som… som en gris! Såklart! :P