Huvudet bland Molnen

Nu finns det gräs ute! Behöver jag säga mer! ”Nepp, ut och plocka, matte!” här jag från köket.

Kära vänner! Vi har nu varit hemma i Lund i en vecka! Mattes semester var fantastiskt fin och vad jag fått höra från gammelmatte och gammelhusse så har Pojkarna Päls haft det väldigt bra på sin Dalslands-semester också. Om inte annat så vittnar deras ännu fylligare kroppshyddor om detta, framför allt Platons! Dagens vikter landar på 1254 g för Björne, vilket är ungefär som för en månad sen, medan Platon landar på 1120 g! Det är upp 70 g på knappt två månader och upp över 200 g sen han kom hit i november. :O Jag ser det som positivt, nu är han sådär hälsosamt (öh, tror jag) rund och go, och pigg som en liten loppa!

Här i Skåne börjar våren så sakta smyga sig på och härom dagen kunde jag hitta några fina små gröna strån att bjuda grabbarna på. Även föräldrarna lyckades med detta hemma i skogen, så nu har de verkligen fått mersmak!

Här kommer en färsk bild på killarna när de chillar tillsammans på sin hylla! De är så söta ihop och jag är så evigt glad att de håller sams så fint!

Jag kan bara beklaga att det skrivs så himla dåligt här just nu. Faktum är att mitt fokus är både här och där och det händer massor med saker, framför allt med min utbildning. Pojkarna mår i alla fall väldigt bra, runda och pigga! Björne är superstörig i vissa perioder och gör livet ganska jobbigt för stackars Platon. Jag hoppas det ska klinga av med tiden. Det är i alla fall ingen som gör sig illa, vilket ju är huvudsaken, och för det mesta är läget helt ok.

Platon har hittat ett nytt favoritställe också! Här kommer lite söta bilder på Platon på sin nya favorithylla.

Först och främst: Stort tack för alla Grattis till Björne, han blev så glad så! Och som planerat så blev det kalas och här kommer bilder som utlovades! Vad som serverades var en kligrötstårta på gurkbädd toppad med tomater, äpple och persilja. Det slank ner utan större problem.

Notera gärna också en riktigt gulligt bullig Platon-plutt! Han är helt bedårande, den lille skrutten, men fortfarande ganska rädd för mig. Men vi jobbar på det! Han gör i alla fall inga försök att hoppa ur min famn när jag står upp längre, det får väl ses som framsteg. De senaste dagarna har han också lagt sig till med att hoppa upp på taken till husen i buren, skitskoj tycker han!

På onsdag morgon beger vi oss hem till Dalsland för vårt sedvanliga julfirande. Det ska bli väldigt spännande att se hur Platon reagerar på att resa. Förhoppningsvis kan Björne förmedla i alla fall en del av den resvana och trygghet som Nolte lärt honom.

Jag har alltid kallat Nolte för en udda strumpa. Han är fel på en himla massa sätt; utseendemässigt, hälsomässigt och egentligen beteendemässigt också. Han följer ingen som helst norm för hur man bör se ut som rex-gris, hans sjukdomshistoria och skavanker ska vi inte ens gå in på, och han är så obotligt nyfiken så han skulle klara sig högst 1 minut ute i det fria. Till råga på allt rå är han dessutom väldigt bestämd och lider verkligen inte i tysthet om något inte passar. Och allt detta gör honom så himla rätt! Fel, fel och fel blir faktiskt helt rätt när det gäller Nolte! Han är ”one of a kind”, går och har alltid gått sin egen lilla väg. Härom dagen fick jag en bild på honom som egentligen säger detta klockrent:

”Vadå ligga i sängen? Nej, nu ligger jag under sängen, har vi några problem här eller?!” Ja försökte lite försynt lyfta lite och frågade om han inte skulle lägga sig ovanpå istället, eller på den sköna sovsäcken bredvid? Till svar fick jag ett ilsket gnällande som tydligt sa ”ge f*n!” Det är Nolte i ett nötskal; han vet hur han vill ha det och han ser till att ordna det så! Lilla evigt perfekta Björne ligger en bit ifrån och betraktar det hela med viss skepsis.