måndag 08 augusti 2011

Weekend med gammelhusse

I fredags for mamma och jag till Stockholm för att hälsa på morbror med familj som är på besök från andra sidan Atlanten. Vi kom hem i eftermiddags och möttes av ett par oerhört pigga och glada pojkar Päls! De har då fått spendera helgen i gammelhusses (min käre bror var nämligen också på annan ort) ömma vård, och han har verkligen tagit uppdraget på största allvar! Till exempel har det serverats sälgkvistar, vilket går hem med dunder och brak hos grabbarna. Nolte har, som alla vet vid det här laget, världens fulaste framtänder och således ganska svårt att gnaga loss löven från kvistarna. Gammelhusse, varmhjärtad och hjälpsam som han är, har då suttit på golvet bredvid Nolte och serverat honom löv för löv med skaftet först, varpå Nolte gladerligen tuggat i sig. Jag fick själv se det ikväll och Nolte var så nöjd! Liten latmask som han är så säger han aldrig nej till att slippa anstränga sig för sin mat. :P

Hur som helst, nu stundar tre ynka små arbetsdagar innan sommarjobbandet är slut för i år, och förhoppningsvis för alltid. Vid den här tiden nästa år är jag färdig psykolog och har förhoppningsvis en PTP-tjänst (som läkarnas AT, för den som undrar) som väntar på mig. Så detta är lite av slutet på en era; sedan 2004 har jag arbetat alla somrar utom en på detta äldreboende. Så ganska vemodigt känns det, men också ganska skönt. Dags att gå vidare i livet, helt enkelt, det är så det måste vara trots allt.

tisdag 10 maj 2011

Existentiellt grubbel

Att leva är mycket märkligt på många sätt. Man kastas skoningslös mellan hopp och förtvivlar, lycka och misär. Ofta fortare än man hinner förstå. Och någonstans mitt i stormens öga ska man försöka trampa på i någon sorts skenbart stabil vardag, som man vet när som helst kan sättas ur spel. Är det inte märkligt, alltihop? Denna vårtermin har varit den hittills intensivaste perioden i mitt liv. Mitt hela känslospektrum har luftats. Det har varit liv, det har varit död, det har varit liv som tagit slut innan de ens hunnit börja. Det har varit sorg, lycka, förtvivlan, mörker, bländande ljus och även stunder av underbart ekvilibrium. Jag har gjort saker jag aldrig trodde jag kunde klara av, jag har utvecklats och upptäckt hur mycket som faktiskt ryms i mig, både bra och dåligt, på samma gång. Och det har funnits stunder där jag faktiskt inte trott att det ska gå.

I mitt yrke, eller blivande yrke, stöter man på både det ena och det andra. På alla möjliga och omöjliga sätt och vis, på alla plan och i alla avseenden. Det blir lätt så när man får privilegiet att kika in i människors inre en liten stund.

Och mitt i alltihop har vardagen lunkat på, med sin obevekliga självklarhet. Nolte och Björne är en stor del av denna vardag. Vad som än händer under min dag så finns de här när jag kommer hem, och undrar lika oskyldigt och lyckligt ovetande som alltid om det möjligtvis kan tänkas vankas något ätbart nu? De är en stor orsak till att jag faktiskt klarat mig igenom de senaste månaderna så bra som jag gjort. Det är när detta blir så påtagligt som man blir helt övertygad om att de måste finnas i mitt liv. Det har funnits stunder där jag funderat på om det är värt all smärta som de svåra stunderna för med sig. Men ser man i det stora hela blir svaret självklart. Jag har vetat det ett tag nu; jag kommer ha marsvin i resten av mitt liv. Och så underbart det känns!

För att ta ett steg ur det allvarliga, filosofiska och existentiella grubblandet, och in i det där vardagliga och trygga… Det var dags för grisvägning härom dagen igen. Det var en månad sen sist. Till min stora glädje hade Nolte jobbat sig upp ytterligare 10 gram, till 1082 g. Till min inte lika stora glädje hade Björne jobbat ännu hårdare och lagt på sig hela 40 gram, för att nu landa på 1192 g! Jösses säger jag bara… Men, men, man kan faktiskt aldrig veta när något extra hekto kan komma väl till pass!

Att filosofera är tröttsamt, så nu ska jag faktiskt krypa till kojs. Godnatt, kära och underliga värld!

lördag 06 november 2010

En dag att tända ljus

Idag är en utmärkt dag för eftertanke. Jag sitter här med tända ljus och tänker på alla de älskade som inte finns kvar bland oss, såväl människor som djur. Det är inte så dumt att få stanna upp och bara känna. Det jag känner i den här stunden är dels saknad över de som lämnat mig, men också glädje och tacksamhet över de som finns kvar i mitt liv.

Att få lov att känna är i sig något  fint, det glömmer man ofta.

Trevlig lördagkväll till er alla där ute! :)

lördag 28 augusti 2010

The Boys are back in town!

Först och främst vill Nolte tacka så hjärtligt för alla födelsedagsgratulationer! :D ”Whiip, whiip, whiiiip!”, låter han hälsa, gammel-pluppen. Det betyder ”tack”, om det inte gick fram. Lätt att förväxla med ”Hit med maten, nuuuuuuuu!”. :P

The ones and only Pojkarna Päls har nu återigen intagit metropolen Lund! Vi landade sent igår kväll, och innan matte ens kunde med att kissa fick det ställas i ordning åt pojkarna. Ingenting var i ordning, det sista jag gjorde innan vi for härifrån var att tvätta ur burbottnarna och göra rent så gott jag kunde. Pojkarna var nöjda med resultatet och pluppade glatt omrking och kollade läget.

Jag slutar aldrig förundras över hur obekymrade och tåliga de är, grabbarna! Vi åkte runt kl 16 och kom innanför därren här kl 23, dvs många timmar i reseburen. Under gång serverades lite gurka och morotsblast, och så hö såklart. Och som alltid när man kommit fram och kikar in i reseburen så ser man två pigga, vakna och nyfikna små trynen, som obekymrat undrar vad det är för spännande på gång nu. Och glatt kliver de ur reseburen och ut i hemma-buren och börjar genast lufsa (eller skutta, beroende på ålder :P ) omkring och kolla läget, för att sedan sätta sig och mumsa hö, som om allt var som det alltid varit. Det är en sak jag älskar med dessa små liv, de är så obekymrade och har så lätt för att bara trivas! :)

Nyss har jag packat upp mitt bohag som jag haft hos föräldrarna under sommaren. Det blir en hel del grejer inser man, att packa upp tog ett par timmar. Nu är det skönt att vara i ordning och tillbaka i sin egen lägenhet. På måndag börjar ”skolan” (nej, så får man inte kalla det när man studerar vid Lunds universitet!!), och livet börjar så sakta gå tillbaka till det vanliga. Vart tog sommaren vägen? Det har varit ett par fantastiska månader med en massa fina upplevelser, men som vanligt gick det på tok för fort.

torsdag 20 maj 2010

Heja bävern!

Läste detta på aftonbladet idag. Har inget alls med marsvin att göra, men jag är väldig svag för bävrar, de är ju hur käcka som helst! Och när man ser vad de kan åstadkomma, ren förödelse ibland, kan man inte annat än bli imponerad, faktiskt. Just den här bävern verkar ha varit oerhört bestämd och  målmedveten; underbart! Så heja bävern, och alla andra bävrar runt om i landet! :D

onsdag 14 april 2010

Skriv på för pälsdjuren!

Förbundet Djurens Rätt är Sveriges största djurrättsorganisation och håller just nu på med en stor namninsamling för att förbjuda pälsdjursfarmning i Sverige. Skriv på du också, detta är viktigt! Jag tycker att föda upp djur endast för deras päls är fullkomligt oförsvarbart och något som inte hör hemma i ett modernt samhälle med oändligt många andra klädalternativ. Om du håller med; gå in på länken här nedan och lämna din namnunderskrift!

http://www.djurensratt.se/forbjudpalsfarmning

måndag 12 april 2010

Väldigt tillfreds

För en gångs skull får kvällens inlägg handla om att matte just i detta ögonblick är väldigt tillfreds med det mesta; I köket sitter världens två goaste limpor i en nystädad bur och mumsar förnöjt på både kvällsmat och härligt fräscht hö. Björne knatar omkring och tjattrar sådär hemtrevligt och kollar in den rena buren. Lägenheten är ganska ren. Jag åt en fantastiskt god middag bestående av spenatplättar och lingonsylt, och nu är jag sådär gött mätt. Jag trivs väldigt bra på min praktikplats, och snart har halva praktiktiden bokstavligt flugit förbi. Speedwaysäsongen börjar så sakteliga komma igång (ja, jag är galen i speedway!). Jag har en hel drös med trevliga saker att se fram emot i vår och i sommar. Jag har en underbar familj och vansinnigt goa vänner. Och sist, men inte minst, det är vår!

Ja, när man tar sig en funderare och lägger ihop allt fint man har i sitt liv så blir det faktiskt ett ganska avsevärt stycke! Tro inte nu att vad jag menar är att bara man tänker positivt och gläds åt det man har så är lyckan gjord, nej då. Jag är väl medveten om att livet går upp och ner, och man kan ha allt en person kan drömma om och ändå må förfärligt. Därför känner jag att det är viktigt att stanna upp och känna av just en sån här stund, när allt känns väldigt bra, och inse att; ja, just i detta ögonblick är jag faktiskt lycklig.

Jag tror inte på att man kan uppnå en konstant lycka, och jag har svårt att tänka mig att man kan ha lycka som något sorts normaltillstånd. Jag tror lycka kommer i stötar, ganska korta sådana, och det gäller att kunna känna igen dessa stötar och våga erkänna dem. Alltför ofta ligger man ett steg före i tanken och inser först i efterhand att man faktiskt satt där den där kvällen och var lycklig, fast tankarna mest kretsade kring vad man skulle äta till frukost dagen efter, eller vad som skulle hända i helgen. Någon sa något i stil med: ”Vi har ena foten i morgondagen och andra foten i gårdagen, medan vi pinkar på idag.”. Det kunde egentligen inte beskrivas bättre. Och jag gör det själv för det mesta, pinkar på ” just nu” och ”idag”.

Usch så högtravande och pretentiöst detta blev då. :P Jag kan för övrigt meddela att Pojkarna Päls idag var ute på årets första grönbete! Hurra, hurra! *vift med vimplar, tut i tutor och kast med konfetti* Jag tog helt enkelt grabbara i reseburen och gick runt kvarteret för att hitta en fin eftermiddagssolig gräsplätt där gräset fått fart. Och gjorde så. Och där satt vi, jag på en filt med benen som hage, och grabbarna oändligt ivrigt mumsande på färskt gräs. Folk som gick förbi tittade konstigt, och i vanliga fall är jag känslig för sånt, men när det är för PP:s skull kunde jag inte bry mig mindre. Vi ska göra om samma sak i morgon, då ska jag ta lite bilder så alla får beskåda denna fantastiska händelse som är grönbete! :D

söndag 11 april 2010

Vårfint utanför dörren!

Idag var jag på Plantagen och köpte en hel drös penséer. Nackdelen med studentbostäder är att det erbjuds dåliga möjligheter att utöva sitt trädgårds- och blomsterintresse. Så då får man bli kreativ! :D  Här är resultatet av dagens inköp, som nu står precis utanför min ytterdörr: