lördag 28 januari 2012 Jag har nu i över 2 månader låtit bli att på något sätt uppdatera bloggen sedan Nolte lämnade oss. Varför kan man fråga? Jag vet inte, men det tar emot. Nu blev jag sittande med några gamla bilder på honom och slogs av hur rent ut sagt jävla mycket jag saknar honom. Jag älskar Björne och Platon och är så tacksam att jag får ha dem i mitt liv, men Nolte och jag… vi var ett team. Genom alla strapatser så utvecklade vi ett band, jag kände en samhörighet med honom som jag inte vet om jag får uppleva igen.
Nolte kämpade och vi kämpade tillsammans, det blir något speciellt. Ni är säkert flera där ute som haft liknande upplevelser med vissa av era grisar. Jag kan inte ens säga att det kändes lika intensivt med Wally, även om det också var något alldeles speciellt band oss emellan. Men Nolte och alla våra turer, gråt och förtvivlan och hopp och total lycka, fram och tillbaka. Och jag kan verkligen sakna hans orädda och bekymmersfria personlighet. Han är som raka motsatsen mot Platon. Nu är det ingen som vill springa från badrummet till köket längre, in under soffan och kolla allt! Björne är på god väg dock, han ska nog kunna axla manteln i sinom tid. Jag kan verkligen sakna alla Noltes ljud, och hur han alltid var framme med nosen när man kom, men klappa, nej bara om han själv ville, vilket var sällan. Ja jösses, vilken gris…
Lilla älskade gubben, jag hoppas du har det bra där du är nu.
Jag får väl ta tag i detta att uppdatera bloggen lite nu. Jag har väl egentligen kommit till den tråkiga punkten där jag måste göra en sida som heter ”Minneslund”… 
tisdag 24 januari 2012 Ja igår blev det äntligen av med en vägning för första gången detta året. Det visade sig att båda killarna ökat! Riktiga tungviktare är det här nu.  Björne landade på hela 1250 g, alltså upp ca 20 gram sen innan jul. Platon landade på 1060 g, vilket betyder att han nu ökat 160 gram under tiden hos mig, vilket jag är mycket nöjd med! 
Ett litet bekymmer, eller bekymmer är väl fel ord, är att Platon fortfarande är så himla ängslig. Jag begriper ju att det tar längre tid för honom att bli trygg eftersom han är äldre och redan så invand med sina beteenden, men jag hade önskat att vi hade kunnat ta oss lite framåt vid det här laget. Eftersom killarna ju är ute i badrummet och stojar så gott som varje kväll så är jag ju också tvungen att lyfta honom varje gång. Och istället för att vänja sig så blir han mest ännu mer ängslig för mig av detta. Han blir lite kaxigare om jag inte rör honom på någon dag, men så fort jag måste det så tar vi några kliv tillbaka. Detta trots att det alltid finns mat när han landar efter att ha varit lyft. Men, men, jag får väl ha tålamod. Jag tycker mest synd om stackars Platon som blir så rädd hela tiden, måste ju vara hemskt stressande.
måndag 16 januari 2012 Jag kan bara beklaga att det skrivs så himla dåligt här just nu. Faktum är att mitt fokus är både här och där och det händer massor med saker, framför allt med min utbildning. Pojkarna mår i alla fall väldigt bra, runda och pigga!  Björne är superstörig i vissa perioder och gör livet ganska jobbigt för stackars Platon. Jag hoppas det ska klinga av med tiden. Det är i alla fall ingen som gör sig illa, vilket ju är huvudsaken, och för det mesta är läget helt ok.
Platon har hittat ett nytt favoritställe också! Här kommer lite söta bilder på Platon på sin nya favorithylla.
måndag 02 januari 2012 Jag har sett diverse fina årskrönikor runt om på bloggarna, tyvärr blir det inget sånt här denna gången. Sammanfattningsvis kan sägas att det ju var två stora marsvinshändelser som 2011 kom med; att jag var tvungen att säga farväl till Nolte och att jag således fick lilla Platon i mitt liv. Jag saknar Nolte massor, hans tomrum går liksom inte att fylla, han var så speciell. Jag kan fortfarande ramla in i ältandet av hans sista dagar, jag minns ta mig tusan varenda detalj, och så kommer all skuld och sorg igen. Men jag brukar kunna ta mig ur det och återigen gå igenom mitt resonemang och övertala mig själv att inte känna skuld. Och så går jag och hälsar på Platon och Björne och gläds väldigt åt att de trivs ihop och att båda verkar nöjda och glada.
2012 ser mycket lovande ut! Jag ska ta psykologexamen och börja arbeta på riktigt. Jag ska då skaffa en stor lägenhet (var någonstans vet ännu ingen) där grisarna kan få ännu större utrymme. Både Björne och Platon är ringa 2 år gamla, så förhoppningsvis ska de få vara friska och pigga ett bra tag till. Mycket bra saker med andra ord!
Gott nytt 2012 allihop!
|
|
