lördag 19 november 2011

Sötkillar!

Det börjar mer och mer klarna att relationen mellan Björne och lille Platon faktiskt kan klassas som en succé. De är helt vansinnigt söta ihop och tycks verkligen gilla varandra. Nu senaste veckan har jag sett två supersöta händelser mellan dem. Första händelsen var när jag plockat lite gräs åt dem och Platon inte lyckades hitta det utan pep lite ynkligt och uppjagat. Då slutade Björne, som såklart direkt hittat gräset, äta, skuttade med blixtens hastighet till PLatons sida, och sen liksom puttade och vallade honom till gräset. När Platon väl börjat äta, ja då kunde Björne sätta sig och äta igen. SÅ SÖTT!

Efter att ha diskuterat detta med de fantastiska medlemmarna i Eragons Facebook-grupp så har jag förstått att sånt här beteende är långt ifrån självklart mellan grisar, framför allt hanar, och att det är ett tecken på ömhet och omtanke på gris-vis. Jag var fortfarande lite i extas över detta när jag igår fick se något nästan ännu sötare. Platon och Björne satt tillsammans under kartongtaket jag gjort åt dem och lille Platon satt faktiskt och tvättade Björne på huvudet! Först tänkte jag det var det klassiska ”dra i örat för att vara lite busigt störig”-beteendet, som jag tex. såg Nolte göra mot Wally. Men nej, Platon satt verkligen och slickade Björne i pälsen mellan öronen och fram mellan ögonen. Och Björne, han bara flöt ut framför Platon och man såg hur han verkligen njöt. Hur söta får man vara??? :D

Jag hade fått intrycket att hanar väldigt sällan var såhär tillgivna mot varandra. Ömsesidig respekt och kamratlig samvaro, lite bus och upptäckarskoj ihop, absolut, men inte den här typen av ren ömhet. Jag är bara så himla överlycklig! Jag ser helt nya och underbara sidor hos Björne nu också, som jag inte tidigare insett funnits där på det sättet. Vad jag inser är att han ju alltid ville vara väldigt nära Nolte, men att Nolte inte riktigt var sugen på det, det var ju inte så han var van att ha det. Så nu får Björne äntligen vara så nära han vill och verkligen höra ihop.

Det märks att killarna mår väldigt bra nu. De ser så förnöjsamma ut mest hela tiden, och jag ser dem ofta knata omkring ihop och ”pluppa” hemtrevligt till varandra. Det blir också en hel del skuttande och popcorn-ande när de har sina piggare stunder. Jag kommer på mig själv med att vilja vara hemma mest hela tiden och bara titta på dem. Vad vi dock måste jobba på nu är min och lille Platon-pluttens relation. Han är ännu inte helt van vid mig, vilket man såklart inte kan räkna med, och han är hopplöst svår att lyfta. Jag märker nu vilken skillnad det är på släthåriga och strävhåriga grisar, han är ju hal som en ål! Och han gör också vad han kan för att orma sig ur mitt grepp. Så sedan i förrgår försöker jag lyftträna honom lite varje dag. Han verkar inte skräckslagen när han väl kommer upp i knät, det är vägen dit som är besvärlig.

Jag lyckades också igår äntligen få en vikt på lill-killen! Och faktiskt så landade han på 902 gram, vilket är mer än vad jag räknat med. Men det känns bra, för det är ju inte extremt lite. Men vi ska se om han inte kan lägga på sig lite. Jag vet ju av bitter erfarenhet hur bra det kan vara att ha lite extra och ta av om de skulle bli sjuka. När det väl krisar så är det ju inte otroligt att de tappar flera hekto på bara ett par veckor. Urk… Jag vägde Björne också, och allt springande senaste veckan har gett utdelning, han var nere på 1164 gram nu. Vilket känns bättre. Jag vill ju att han ska kunna springa runt och ha roligt nu när han äntligen har en pigg kompis, och inte vara hindrad av överflödiga gram. Dessutom fick han ju första dagarna lite ont i en tass, vilket jag är säker på har att göra med att han var lite för tung och sprang för mycket. Men nu är det bra igen och han kan kuta omkring bäst han vill. :)

Här kommer också lite bilder jag lyckats knäppa. Så nu kan ni alla få se hur mitt kök ser ut i dessa dagar. :P Well, är man en hängiven marsvinsmatte så är man väl. Sen om man får någon mat lagad är en högst sekundär fråga! Det ska tilläggas att det var näst intill omöjligt att få en skarp bild på Platon, han ville liksom aldrig sitta still.

3 comments to Sötkillar!

  • Mat är ett överskattat nöje…
    Vilken solskenshistoria det verkar utveckla sig till att bli. :-D
    Ingen av mina grisar har visat ett sådant tillgivet beteende som du beskriver. Här roffas det friskt när det vankas godis. Är man inte på plats? Tråkigt!! Då tar det slut. Putsa varandra? Mja, kanske någon gång om den andre har något jag vill ha.
    Jag tror minsann att de skulle behöva gå i lära hos dina killar…

  • Susanna

    Så sött! Önskar att mina grisar också var så harmoniska tillsammans… :)

  • Härligt ! Harmoni är verkligen nåt alldeles speciellt . Sådan tillgivenhet har ingen av mina haft. Molly putsar visserligen Zeke lite ibland . Sött! Sådant som får ett amtte hjärta att smälta!!!

Kommentera

  

  

  

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>