fredag 09 december 2011

Smått och gott

Jösses, som dagarna rullar på här nu. Kan någon begripa att det snart är jul?!

Här i stugan händer det lite dittan och dattan. Killarna mår mycket fint. Nu när de flyttat in i vanliga buren blir det utetid i badrummet varje dag, vilket de båda uppskattar. Lille Platon har inga bekymmer med att ”pluppa” runt och upptäcka, för tillfället är det egentligen bara mig han har problem med. :P Men det blir bättre! Nu känner han inte att han tvunget måste fly hals över huvud bara för att jag går in i köket, utan han kan sitta kvar och tugga, även om man ser att han är på alerten.

Jag har vägt killarna också! Till min stora glädje har Platon ökat ett helt hekto på tiden han varit här hos mig! 1004 g väger han nu. När han kom vägde han ju runt 900 g, och för ett par veckor sedan var det 960 g, så han går stadigt uppåt. Björne, ähum, tycker tydligen att han behöver öka lite också, han ligger nu på maffiga 1234 g och känns mer som en vattenbalong än någonsin. :P

Sen tog jag också steget igår att försäkra lille Platon i Sveland. Jag vet inte varför jag fick tummen ur just igår. Kan ha att göra med att jag fick brev från Agria gällande det sista kvittot jag skickade in för Nolte, och att de således avslutat den försäkringen. Mitt mål är att ta Platon, kanske Björne också, till Cecilia på en allmän hälsoundersökning efter jul. Jag känner att Platon behöver bli lite tryggare med mig innan jag vågar utsätta honom för det, men vill samtidigt gärna kolla tex. kindtänderna och annat viktigt. Han verkar ju helt ok, men det skadar aldrig att dubbelkolla.

Jag skrev aldrig om det, men jag var för ett par veckor sedan iväg och hämtade Noltes aska på Fågelkliniken. Då virvlade en massa känslor och tankar fram som jag i allt som hände med Platon och annat lyckats tränga undan. Nu har det lagt sig igen, då det hänt en massa andra saker, roliga saker ska påpekas, spex och annat, men jag kan tro att det kommer bubbla upp till ytan igen. Om inte annat när jag åker hem vid jul. Jag kommer också på mig själv med att sakna Nolte rejält. Bara hur han alltid lät när man skulle klappa honom, vilket varken Björne eller Platon gör. Jag saknar hans lilla tryne och hans sneda framtänder, hur han mer än gärna sprang från badrummet till köket när det var kvällsmat… Men det är ok, man får lov att sakna och minnas, glädjas åt allt fint och sörja allt elände.

3 comments to Smått och gott

  • Det är helt OK att både sakna och glädjas samtidigt. Det ena utesluter inte det andra.
    Något som jag saknar alldeles otroligt är när jag gav Dumle och Kola hö och fina Dumle hade långa, utdragna, tysta små pip för sig själv av lycka när han banade sig väg genom det mysiga, goda höet. Det vet jag inte om jag någonsin kommer få uppleva igen. *love*

  • Ingrid

    Jo, visst är det så. :) Ja, det är verkligen de där små egenheterna man saknar, och troligtvis får man aldrig uppleva dem igen. Det kan ju aldrig bli samma sak…

  • Men det är ju så skönt att skriva ner minnena för sig själv och för andra att läsa och minnas. Man fortsätter liksom att ha dem i hjärtat som ett smycke som blänker till lite extra då och då…

Kommentera

  

  

  

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>