tisdag 08 november 2011

Nolte

Det ofattbara har hänt, Nolte finns inte mer här hos oss. Jag har så svårt att greppa det… Idag gick det inte längre och han fick somna för sista gången på Fågelkliniken. Det känns just nu helt obegripligt och så himla tomt. Det gör så jävla ont…

 

Sov gott, min älskade tappra lilla gubbe.
Nu är du hos vår Wally igen, du är ung och pigg, med ett friskt hjärta och en stark kropp, du kan busa, kurra och äta allt vad du orkar.
Jag älskar dig och saknar dig mer än ord räcker till. 

Om någon undrar hur jag orkar skriva om allt som hänt så kan jag säga att det nog mest är i terapeutiskt syfte för mig själv…

Det var lite konstigt sen i slutet av förra veckan när Nolte plötsligt fick diarré av ingen uppenbar anledning alls. Jag satte honom också på Baytril eftersom hans andning klickade. Men dierrén kom innan, så det var inte det var orsaken. Magen lugnade sig dock under fredagen. I helgen var vi ju också i Göteborg och Nolte var riktigt pigg. Men i söndags hittade jag honom plötsligt helt uttorkad, han kunde knappt stå på benen. Jag hade inte varit observant och sett att han var uttorkad och ändå gett honom hans vätskedrivande. Men vi fick i honom vätska och han kom på fötter igen och på kvällen var han hemskt pigg igen, åt som en häst. Såklart fick han inte heller mer vätskedrivande.

Men under gårdagen sjönk hans ögon in igen och trots att jag gav både vatten och vätskeersättning så blev det inte bättre. Under natten till idag fick han också diarré igen. Ändå var han pigg i morse och åt av sin frukost. Jag forstatte också ge honom extra vätska och risavkok. Plötsligt satte han lite i halsen, men jag tänkte inte mer på det, så blir det ju ibland. En stund senare hittade jag honom i buren med slem flödande från både mun och nos, och han hulkade som om han försökte kräkas. Det blev lite bättre och jag försökte få i honom lite mer vätska, men lyckades inte. Sedan var jag tvungen att gå till skolan.

När jag kom hem 3,5 timme senare hittade jag honom helt lealös framstupa i en av deras små sängar. Han andades knappt och var helt borta. 30 minuter senare var vi (jag och en av mina närmaste vänner som jag ringde i panik) på Fågelkliniken där han blev lagd i syrgas och på värmekuddar, och Cecilia konstaterade att han var svårt uttorkad. Hon trodde prognosen var dålig, men erbjöd sig att prova att ge honom dropp direkt in i benmärgen, vilket tydligen ofta görs när det är illa. Det verkade dock inte göra någon skillnad, han bara låg där och kippade efter andan då och då. Till sist beslutade jag mig, efter att ha pratat med mamma i telefon, för att nu fick det vara bra. Nolte skulle inte behöva vara med om mer elände. Vi inväntade min bror som vi ringt och som gärna ville vara med och ta farväl.

Strax efter kl 18 fick Nolte sprutan och det tog högst ett par minuter innan hans redan svaga andning stannade av. Han ryckte inte eller någonting, han bara slutade andas. Han fick ligga kvar i sin lilla vita säng som jag tagit dit honom i och ska kremeras så han kan få ligga bredvid Wally hemma i Dalsland. Det är det enda rätta.

Det svåraste av allt att hantera är nog skuldkänslorna, det är precis som när Wally fick somna in. Jag förstår att detta  måste handlat om andra saker, men jag tänker också att det var mitt fel att han blev uttorkad från första början. Jag var inte observant nog och gav honom 1 mg extra vätskedrivande för att jag trodde han hade vätska i lungorna. Mitt fel att han fick diarré igen i natt pga något han fick att äta, troligtvis kligröten. Mitt fel att han satte i halsen och blev så konstigt slemmig. Mitt fel att han blev ännu mer uttorkad för jag gav honom lite extra vätskedrivande då jag trodde slemmet var vätska från lungorna. Mitt fel för att jag gick iväg till skolan och lämnade honom idag.

Men någonstans vet jag ju också att han hade ett väldigt allvarligt hjärtfel, hans dagar var räknade. Redan förra helgen trodde jag ju att det inte var långt kvar. Hjärtmedicinen bet aldrig riktigt som jag hade hoppats, ska vi vara ärliga så blev han aldrig så pigg som han var för 1,5 månad sen. Diarrén som plötsligt kom utan att jag ändrat något i maten var konstig. Att jag inte fick upp hans vätskenivå igår var konstigt, trots att jag gav honom vatten och vätskeersättning, så mycket jag fick i honom, mer än en gång i timmen under kvällen. Det var också konstigt att han var så kall hela tiden och fortsatte tappa i vikt fast jag matade så mycket jag orkade.

Det som gläder mig var att han var hyfsat pigg i morse, det betyder att det inte var speciellt många timmar av sitt liv han behövde vara såhär dålig. När jag väl kom hem var han så gott som medvetslös, Cecilia trodde inte han var medveten alls om vad som pågick. Vilket väl får ses som någon sorts välsignelse.

Alla säger åt mig att jag verkligen gjort allt jag kunnat, och visst, jag har gjort mer än vad jag tror många skulle göra för sina små. Det som nu hände behöver inte ha varit mitt fel, men det är så lätt att anklaga sig själv. Nolte var ändå frisk och pigg majoriteten av sina dagar här på jorden, och 6 år är ett helt marsvinsliv. Men jag älskade honom så, och det gör ont att han inte finns kvar här. Han var verkligen speciell. Jag skrev för ett tag sedan att det blivit många inlägg med ”vila i frid” det här året, och nu sitter jag här och skriver om min egen Nolte…

Älskade Nolte, jag hoppas så jag gjort dig rätt, och har jag inte det; förlåt av hela mitt hjärta.

 

13 comments to Nolte

  • Gammelmatte Annika

    Nu har vår älskade lilla ”udda strumpa” gått ur tiden. Men han går aldrig ur vårt hjärta. Vi tänker oss, precis som Ingrid säger, att Wally tar emot dig på andra sidan. Och tar hand om dig precis som förr i tiden…

  • Sov i ro, fina Nolte, och många tröstkramar till dig, Ingrid, och Björne. Du har gjort mer för Nolte än vad många skulle drömma om för en liten gris. Det var hans tid helt enkelt…

  • Emma D

    Känner med dig! Det är så himla tungt när våra älsklingar försvinner! Stor kram

  • Anna med Doris, Daisy och Hedvig

    Vila i frid Nolte. Och Ingrid, du har verkligen gjort allt för Nolte, hoppas att de där skuldkänslorna lämnar dig i fred.
    Kram

  • Nej det är inte sant!!!! Sagodjur kan inte dö…. Så jag känner med dig nu och skickar en stor kram. Hälsa Koffi och Yoda i salen för marsvinskungar stolta Nolte.

  • Säger som de andra, försök släppa skuldkänslorna, du har gjort allt du kunnat och lite till.

    Många tröstkramar från mig & grisarna.

  • Nina

    Du var den bästa för Nolte, kramar nina

  • Vi höjer våra grönkålsblad i salut för en mäktig marsvinsman och tänker på de han lämnat efter sig, både två och fyrbenta.

    Passa dig för Mette-Marit, Nolte… Hon kan vara lite av en mansslukerska.

  • Rose-Marie

    Tröstkramar från Öland!

  • Susanna

    Sov i ro fina Nolte! Fantastiskt fin insats av dig Ingrid :) man blir beundrad av sånna marsvinsägare som du! Hoppas ni hittar en kompis till lilla Björne snart :)

  • Karin

    Jag och mina grisar känner starkt med dig i din sorg. Det är hemskt när älskade marsvin lämnar oss. Och vi önskar bort dina skuldkänslor. Du gjorde vad du skulle, och Nolte kunde inte haft en bättre matte. Stor kram till dig.

  • Många marsvinsägare ska ha skuldkänslor men definitivt inte du! Nolte hade ett underbart marsvinsliv hos dig. Väl omhändertagen i stort och smått. Krama Björne och ta väl hand om er. Sänder massor av kramar och bra tankar i er riktning.

  • Vila i frid Nolte!

Kommentera

  

  

  

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>