tisdag 01 februari 2011

Med risk att bli tjatig….

Ursäkta mig på förhand, jag vet att jag tjatar en del om detta, men det är min blogg, så jag får göra som jag vill! :D Jag sitter här nu och inväntar läggdags och hör pojkarna pyssla omkring i sin nystädade bostad. Och så tittar jag på Nolte, och varje gång jag ser honom i dessa dagar överväldigas jag av en sån enorm kärlek.

Missförstå mig inte, min kärlek för Björne är oändlig! Men jag kan inte förneka att jag har en speciell relation till Nolte. Så mycket som vi varit igenom och som vi kämpat tillsammans. Och nu sitter han här, över 5 ½ år gammal (ja nu har han faktiskt överlevt Wally i ren ålder), och piggare än på mycket länge. Han känns större och stabilare för var dag som går, och hans ögon har den där levnadsglada gnistan.

Nolte äter, pratar, skriker,pysslar och grejar. Idag när de fick motionera i badrummet hittade jag honom mitt uppe i att totalt massakrera en kartong, med stor entusiasm! Han är så himla mycket, denna vita gris med sina rubinögon. Han har aldrig varit någon skönhet, men baskemig om han inte blivit vackrare för varje år som gått. Vad han alltid haft är sin personlighet, vilket många genom åren har påpekat. Han är inte som grisar är mest, och inget är säkrare än att han inte skulle överleva en timme i sin ursprungsmiljö i Sydamerika!

Jag kan nog aldrig riktigt förmedla Nolte i sin helhet, men ta en titt på bilden som finns högst upp på hans egen sida här på bloggen. Det är lite av Nolte i ett nötskal; nyfiken till förbannelsen, helt orädd, totalt korkad, full av skavanker och med det ”rosaste” lilla trynet i världen! Och så full av liv och lust! Trots alla sjukdomar, alla problem och all skit. Han är en sån enorm kämpe! Och det är så tydligt att han älskar att leva och vill göra det att tag till. :)

6 comments to Med risk att bli tjatig….

  • emma

    jag tycker visst han är en skönhet!

  • Ingrid

    Jo, men visst är han det! Men han ÄR faktiskt vackrare nu än vad han varit, när han var yngre såg han faktiskt ut som en råtta. :P

  • emma

    möjligtvis en söt albino-råtta… jag tycker de där ”utställningsbilderna” med röd matta är mycket tjusiga!

  • Så fint skrivet och som jag förstår dina känslor för honom :)
    Det tror väl jag det att hans gnista bara växer med ditt otroliga stöd. :)

  • Gammelmatte Annika

    Nolte är definitivt något alldeles extra i marsvinsväg, helt underbar! Vi som har känt honom länge (som sagt mer än 5 år) älskar honom på ett alldeles särskilt sätt. Du och Nolte är naturligtvis ett riktigt radarpar, särskilt efter allt ni gått igenom. Och lilla (?) Björne har förstås också sin självklara plats i familjen.

  • Så fint skrivet, och det beskriver på pricken hur jag också känner för mina grisar! Jag har grinat nästan hela dagen för Freddan är så dålig, och jag har funderat på om det verkligen är normalt att vara så engagerad i ett marsvin. Men det du skrivit fick mig att känna att det inte är konstigt alls! Utan våra grisar är verkligen små personligheter som man gör allt för!

    Kram

Kommentera

  

  

  

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>