fredag 14 oktober 2011

Ja, ni…

Först och främst skickar vi en tanke till Petra och sorkarna, marsvinsvärldens egen lilla prinsessa Mette-Marit har nämligen lämnat jordelivet. En egensinnig och bestämd dam utan motstycke. Ännu en liten gris som lämnar ett så stort hål, som det alltid tycks vara. Och som det varit alldeles för mycket senaste tiden. Vi skickar varma tankar till matte, Bosse och tjejerna som blivit kvar.

Vila i frid, fina Mette-Marit.

——————————————————————————————————————

Jag önskar vi hade positivare saker att berätta här, men egentligen kan jag säga varken bu eller bä. Det går liksom inte åt något håll egentligen. Idag fick vi hastigt och lustigt åka till Fågelkliniken, Cecilia hade kommit på att vi nog behöver ta ett blodprov på Nolte för att se så hans njurar inte fungerar för dåligt, med tanke på de urinvägsproblem han haft. Eftersom vi diskuterat att höja dosen på hans hjärtmediciner så måste vi se så att vi inte gör saker värre, vilket de kan bli av de mediciner han äter, om han nu skulle ha problem med njurarna.

Under hela förmiddagen var Nolte ganska seg och jag tänkte att han var lite risig. Men när vi kom till Hjärup så var det andra bullar, Nolte var riktigt pigg. Fin färg på öronen och skulle kolla runt och undersöka överallt. Åt en hel del hö gjorde han också. Och avr det något han var så var det pigg nog att göra ett blodprov näst intill omöjligt. De frågade om jag ville hålla honom medan de tog, men jag sa nej, det hade jag aldrig pallat. Och medan jag satt och väntade hörde jag Nolte fullkomligt vråla, trots att det fanns två stängda dörrar mellan oss. Och knappt något blod fick de heller, eftersom Nolte vägrade vara still. Jag är inte det minsta förvånad. De fick sticka honom i alla fyra benen och lite till, och det är inte ens säkert att de fick tillräckligt för en analys. Men det visar sig, resultat lär komma måndag eller tisdag.

Så ja, det är där vi står nu. Nolte äter en del, men inte alls tillräckligt. Han vill ha vissa saker, men inte alls andra. Jag ger honom Critical Care några gånger per dag. Han är också ganska trött och sover en hel del. Men han blir ändå entusiastisk när något händer eller när mat kommer, så det är liksom inte helt kört. Jag tycker det går lite upp och ner under dagarna, jag undrar om det har att göra med när på dagen han får medicinerna. Jag pratade med Cecilia om det, hon menade att det inte var helt omöjligt. Det i så fall är ju en hint om att det kanske kan komma att hjälpa att höja doserna lite.

Själv är jag nu så trött så jag nog tuppar av snart. Jag har inte sovit något vidare senaste veckan, och jag går upp tidigare än jag behöver för att ge medicin. Sen ska ju skola och annat i övriga livet skötas, tyvärr. Det är fascinerande hur man när det krisar tycks ha nån konstig energireserv att ta till, så man kan fungera helt ok utan speciellt mycket varken mat eller sömn. Det är väl tur att det är så egentligen. Men nu är det helg i alla fall, nu ska det vilas.

2 comments to Ja, ni…

Kommentera

  

  

  

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>