tisdag 10 maj 2011

Existentiellt grubbel

Att leva är mycket märkligt på många sätt. Man kastas skoningslös mellan hopp och förtvivlar, lycka och misär. Ofta fortare än man hinner förstå. Och någonstans mitt i stormens öga ska man försöka trampa på i någon sorts skenbart stabil vardag, som man vet när som helst kan sättas ur spel. Är det inte märkligt, alltihop? Denna vårtermin har varit den hittills intensivaste perioden i mitt liv. Mitt hela känslospektrum har luftats. Det har varit liv, det har varit död, det har varit liv som tagit slut innan de ens hunnit börja. Det har varit sorg, lycka, förtvivlan, mörker, bländande ljus och även stunder av underbart ekvilibrium. Jag har gjort saker jag aldrig trodde jag kunde klara av, jag har utvecklats och upptäckt hur mycket som faktiskt ryms i mig, både bra och dåligt, på samma gång. Och det har funnits stunder där jag faktiskt inte trott att det ska gå.

I mitt yrke, eller blivande yrke, stöter man på både det ena och det andra. På alla möjliga och omöjliga sätt och vis, på alla plan och i alla avseenden. Det blir lätt så när man får privilegiet att kika in i människors inre en liten stund.

Och mitt i alltihop har vardagen lunkat på, med sin obevekliga självklarhet. Nolte och Björne är en stor del av denna vardag. Vad som än händer under min dag så finns de här när jag kommer hem, och undrar lika oskyldigt och lyckligt ovetande som alltid om det möjligtvis kan tänkas vankas något ätbart nu? De är en stor orsak till att jag faktiskt klarat mig igenom de senaste månaderna så bra som jag gjort. Det är när detta blir så påtagligt som man blir helt övertygad om att de måste finnas i mitt liv. Det har funnits stunder där jag funderat på om det är värt all smärta som de svåra stunderna för med sig. Men ser man i det stora hela blir svaret självklart. Jag har vetat det ett tag nu; jag kommer ha marsvin i resten av mitt liv. Och så underbart det känns!

För att ta ett steg ur det allvarliga, filosofiska och existentiella grubblandet, och in i det där vardagliga och trygga… Det var dags för grisvägning härom dagen igen. Det var en månad sen sist. Till min stora glädje hade Nolte jobbat sig upp ytterligare 10 gram, till 1082 g. Till min inte lika stora glädje hade Björne jobbat ännu hårdare och lagt på sig hela 40 gram, för att nu landa på 1192 g! Jösses säger jag bara… Men, men, man kan faktiskt aldrig veta när något extra hekto kan komma väl till pass!

Att filosofera är tröttsamt, så nu ska jag faktiskt krypa till kojs. Godnatt, kära och underliga värld!

Kommentera

  

  

  

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>