|
|
tisdag 24 januari 2012 Ja igår blev det äntligen av med en vägning för första gången detta året. Det visade sig att båda killarna ökat! Riktiga tungviktare är det här nu.  Björne landade på hela 1250 g, alltså upp ca 20 gram sen innan jul. Platon landade på 1060 g, vilket betyder att han nu ökat 160 gram under tiden hos mig, vilket jag är mycket nöjd med! 
Ett litet bekymmer, eller bekymmer är väl fel ord, är att Platon fortfarande är så himla ängslig. Jag begriper ju att det tar längre tid för honom att bli trygg eftersom han är äldre och redan så invand med sina beteenden, men jag hade önskat att vi hade kunnat ta oss lite framåt vid det här laget. Eftersom killarna ju är ute i badrummet och stojar så gott som varje kväll så är jag ju också tvungen att lyfta honom varje gång. Och istället för att vänja sig så blir han mest ännu mer ängslig för mig av detta.  Han blir lite kaxigare om jag inte rör honom på någon dag, men så fort jag måste det så tar vi några kliv tillbaka. Detta trots att det alltid finns mat när han landar efter att ha varit lyft. Men, men, jag får väl ha tålamod. Jag tycker mest synd om stackars Platon som blir så rädd hela tiden, måste ju vara hemskt stressande.
måndag 16 januari 2012 Jag kan bara beklaga att det skrivs så himla dåligt här just nu. Faktum är att mitt fokus är både här och där och det händer massor med saker, framför allt med min utbildning. Pojkarna mår i alla fall väldigt bra, runda och pigga!  Björne är superstörig i vissa perioder och gör livet ganska jobbigt för stackars Platon. Jag hoppas det ska klinga av med tiden. Det är i alla fall ingen som gör sig illa, vilket ju är huvudsaken, och för det mesta är läget helt ok.
Platon har hittat ett nytt favoritställe också! Här kommer lite söta bilder på Platon på sin nya favorithylla.
måndag 02 januari 2012 Jag har sett diverse fina årskrönikor runt om på bloggarna, tyvärr blir det inget sånt här denna gången. Sammanfattningsvis kan sägas att det ju var två stora marsvinshändelser som 2011 kom med; att jag var tvungen att säga farväl till Nolte och att jag således fick lilla Platon i mitt liv. Jag saknar Nolte massor, hans tomrum går liksom inte att fylla, han var så speciell. Jag kan fortfarande ramla in i ältandet av hans sista dagar, jag minns ta mig tusan varenda detalj, och så kommer all skuld och sorg igen. Men jag brukar kunna ta mig ur det och återigen gå igenom mitt resonemang och övertala mig själv att inte känna skuld. Och så går jag och hälsar på Platon och Björne och gläds väldigt åt att de trivs ihop och att båda verkar nöjda och glada.
2012 ser mycket lovande ut! Jag ska ta psykologexamen och börja arbeta på riktigt. Jag ska då skaffa en stor lägenhet (var någonstans vet ännu ingen) där grisarna kan få ännu större utrymme. Både Björne och Platon är ringa 2 år gamla, så förhoppningsvis ska de få vara friska och pigga ett bra tag till. Mycket bra saker med andra ord!
Gott nytt 2012 allihop!
lördag 24 december 2011 God Jul till er alla, önskar matte, Björne och Platon!
Och ja, det är Björnes födelsedagsbild, men med lite fix och trix så har han plötsligt en tomteluva på sig!
måndag 19 december 2011 Först och främst: Stort tack för alla Grattis till Björne, han blev så glad så! Och som planerat så blev det kalas och här kommer bilder som utlovades! Vad som serverades var en kligrötstårta på gurkbädd toppad med tomater, äpple och persilja. Det slank ner utan större problem.
Notera gärna också en riktigt gulligt bullig Platon-plutt! Han är helt bedårande, den lille skrutten, men fortfarande ganska rädd för mig. Men vi jobbar på det! Han gör i alla fall inga försök att hoppa ur min famn när jag står upp längre, det får väl ses som framsteg. De senaste dagarna har han också lagt sig till med att hoppa upp på taken till husen i buren, skitskoj tycker han!
På onsdag morgon beger vi oss hem till Dalsland för vårt sedvanliga julfirande. Det ska bli väldigt spännande att se hur Platon reagerar på att resa. Förhoppningsvis kan Björne förmedla i alla fall en del av den resvana och trygghet som Nolte lärt honom.
måndag 12 december 2011 Käraste någon, lilla Björne-skrutten har blivit stor! Grattis på 2-årsdagen, sötaste lilla bullen min!
Kalas och tillhörande bilder utlovas!
fredag 09 december 2011 Jösses, som dagarna rullar på här nu. Kan någon begripa att det snart är jul?!
Här i stugan händer det lite dittan och dattan. Killarna mår mycket fint. Nu när de flyttat in i vanliga buren blir det utetid i badrummet varje dag, vilket de båda uppskattar. Lille Platon har inga bekymmer med att ”pluppa” runt och upptäcka, för tillfället är det egentligen bara mig han har problem med. Men det blir bättre! Nu känner han inte att han tvunget måste fly hals över huvud bara för att jag går in i köket, utan han kan sitta kvar och tugga, även om man ser att han är på alerten.
Jag har vägt killarna också! Till min stora glädje har Platon ökat ett helt hekto på tiden han varit här hos mig! 1004 g väger han nu. När han kom vägde han ju runt 900 g, och för ett par veckor sedan var det 960 g, så han går stadigt uppåt. Björne, ähum, tycker tydligen att han behöver öka lite också, han ligger nu på maffiga 1234 g och känns mer som en vattenbalong än någonsin.
Sen tog jag också steget igår att försäkra lille Platon i Sveland. Jag vet inte varför jag fick tummen ur just igår. Kan ha att göra med att jag fick brev från Agria gällande det sista kvittot jag skickade in för Nolte, och att de således avslutat den försäkringen. Mitt mål är att ta Platon, kanske Björne också, till Cecilia på en allmän hälsoundersökning efter jul. Jag känner att Platon behöver bli lite tryggare med mig innan jag vågar utsätta honom för det, men vill samtidigt gärna kolla tex. kindtänderna och annat viktigt. Han verkar ju helt ok, men det skadar aldrig att dubbelkolla.
Jag skrev aldrig om det, men jag var för ett par veckor sedan iväg och hämtade Noltes aska på Fågelkliniken. Då virvlade en massa känslor och tankar fram som jag i allt som hände med Platon och annat lyckats tränga undan. Nu har det lagt sig igen, då det hänt en massa andra saker, roliga saker ska påpekas, spex och annat, men jag kan tro att det kommer bubbla upp till ytan igen. Om inte annat när jag åker hem vid jul. Jag kommer också på mig själv med att sakna Nolte rejält. Bara hur han alltid lät när man skulle klappa honom, vilket varken Björne eller Platon gör. Jag saknar hans lilla tryne och hans sneda framtänder, hur han mer än gärna sprang från badrummet till köket när det var kvällsmat… Men det är ok, man får lov att sakna och minnas, glädjas åt allt fint och sörja allt elände.
måndag 05 december 2011 Ojoj, vilken vecka jag haft! Jag har nämligen varit med i ett studentspex, och vi har haft totalt fullt upp med föreställningar sedan i onsdags. Därav den totala inläggstorkan häromkring. Fast egentligen så har det inte hänt så mycket, det rullar på. Killarna fick flytta ihop i den vanliga buren i fredags, och hittills har det gått fint. Det kurras lite ibland, men det är väl helt enkelt något man får räkna med när man har med herrar att göra.
Jag är idag otroligt trött, det var stort partaj efter vår sista föreställning igår, så därför orkar jag tyvärr inte skriva mer idag. Men jag planerar att återkomma inom kort!
söndag 27 november 2011 Återigen blir jag tvungen att göra ett sånt här inlägg. Det har blivit alldeles för många i år. Igår var det Kringelkrokens fina lilla Kajsas tur att förenas med alla våra andra stjärnor där borta där gräset alltid är grönt. Kajsa var en riktig kämpe och höll livsgnistan uppe trots diverse hälsobekymmer. Hon var så älskad man kan bli och fick allt man kan önska sig som gris. Men återigen blir vi påminda att hur vi än kämpar så kan våra små älsklingar inte leva för evigt. Våra tankar går till matte med familj och de grisar som blivit kvar.
Vila i frid, finaste Kajsa.
Hälsa Nolte och alla de andra.
lördag 19 november 2011 Det börjar mer och mer klarna att relationen mellan Björne och lille Platon faktiskt kan klassas som en succé. De är helt vansinnigt söta ihop och tycks verkligen gilla varandra. Nu senaste veckan har jag sett två supersöta händelser mellan dem. Första händelsen var när jag plockat lite gräs åt dem och Platon inte lyckades hitta det utan pep lite ynkligt och uppjagat. Då slutade Björne, som såklart direkt hittat gräset, äta, skuttade med blixtens hastighet till PLatons sida, och sen liksom puttade och vallade honom till gräset. När Platon väl börjat äta, ja då kunde Björne sätta sig och äta igen. SÅ SÖTT!
Efter att ha diskuterat detta med de fantastiska medlemmarna i Eragons Facebook-grupp så har jag förstått att sånt här beteende är långt ifrån självklart mellan grisar, framför allt hanar, och att det är ett tecken på ömhet och omtanke på gris-vis. Jag var fortfarande lite i extas över detta när jag igår fick se något nästan ännu sötare. Platon och Björne satt tillsammans under kartongtaket jag gjort åt dem och lille Platon satt faktiskt och tvättade Björne på huvudet! Först tänkte jag det var det klassiska ”dra i örat för att vara lite busigt störig”-beteendet, som jag tex. såg Nolte göra mot Wally. Men nej, Platon satt verkligen och slickade Björne i pälsen mellan öronen och fram mellan ögonen. Och Björne, han bara flöt ut framför Platon och man såg hur han verkligen njöt. Hur söta får man vara???
Jag hade fått intrycket att hanar väldigt sällan var såhär tillgivna mot varandra. Ömsesidig respekt och kamratlig samvaro, lite bus och upptäckarskoj ihop, absolut, men inte den här typen av ren ömhet. Jag är bara så himla överlycklig! Jag ser helt nya och underbara sidor hos Björne nu också, som jag inte tidigare insett funnits där på det sättet. Vad jag inser är att han ju alltid ville vara väldigt nära Nolte, men att Nolte inte riktigt var sugen på det, det var ju inte så han var van att ha det. Så nu får Björne äntligen vara så nära han vill och verkligen höra ihop.
Det märks att killarna mår väldigt bra nu. De ser så förnöjsamma ut mest hela tiden, och jag ser dem ofta knata omkring ihop och ”pluppa” hemtrevligt till varandra. Det blir också en hel del skuttande och popcorn-ande när de har sina piggare stunder. Jag kommer på mig själv med att vilja vara hemma mest hela tiden och bara titta på dem. Vad vi dock måste jobba på nu är min och lille Platon-pluttens relation. Han är ännu inte helt van vid mig, vilket man såklart inte kan räkna med, och han är hopplöst svår att lyfta. Jag märker nu vilken skillnad det är på släthåriga och strävhåriga grisar, han är ju hal som en ål! Och han gör också vad han kan för att orma sig ur mitt grepp. Så sedan i förrgår försöker jag lyftträna honom lite varje dag. Han verkar inte skräckslagen när han väl kommer upp i knät, det är vägen dit som är besvärlig.
Jag lyckades också igår äntligen få en vikt på lill-killen! Och faktiskt så landade han på 902 gram, vilket är mer än vad jag räknat med. Men det känns bra, för det är ju inte extremt lite. Men vi ska se om han inte kan lägga på sig lite. Jag vet ju av bitter erfarenhet hur bra det kan vara att ha lite extra och ta av om de skulle bli sjuka. När det väl krisar så är det ju inte otroligt att de tappar flera hekto på bara ett par veckor. Urk… Jag vägde Björne också, och allt springande senaste veckan har gett utdelning, han var nere på 1164 gram nu. Vilket känns bättre. Jag vill ju att han ska kunna springa runt och ha roligt nu när han äntligen har en pigg kompis, och inte vara hindrad av överflödiga gram. Dessutom fick han ju första dagarna lite ont i en tass, vilket jag är säker på har att göra med att han var lite för tung och sprang för mycket. Men nu är det bra igen och han kan kuta omkring bäst han vill.
Här kommer också lite bilder jag lyckats knäppa. Så nu kan ni alla få se hur mitt kök ser ut i dessa dagar. Well, är man en hängiven marsvinsmatte så är man väl. Sen om man får någon mat lagad är en högst sekundär fråga! Det ska tilläggas att det var näst intill omöjligt att få en skarp bild på Platon, han ville liksom aldrig sitta still.
|
|
