Välkommen hit! Jag heter Ingrid, bor i Lund, är 24 år, psykologstudent och sambo med två underbara marsvinsherrar i min lilla etta på 26 kvadratmeter. Och detta är i princip vad jag skriver om; marsvin, livet och allt annat som pågår i mitt lilla huvud. Vilket är en hel del, därav bloggens namn. :) Hjärtligt välkommen!
|
fredag 03 september 2010
…för att du håller mig sysselsatt! Jag kan här nu offentliggöra de världsomskakande uppgifterna att Nolte…. *trumvirvel* …har skadat sig i ögat!!! Och inte vilket öga som helst! För att vi ska få lite variation så hade turen nu kommit till höger öga! (igen…) (För den som inte förstod det så dryper detta första stycke av ironi.  )
Kan någon begripa detta? I lördags fick han sista droppen för skadan av höstrået i vänster öga. Och igår, någon gång under dagen, stack han sig i höger öga. Hade det varit samma öga hade jag nog blivit orolig, men nu har han ju bytt öga mellan de 3 senaste skadorna. Höger, vänster, höger. Den som var tidigare i våras tror jag var vänster också, så det är ju lysande.
Vi åker inte till veterinären den här gången, i alla fall inte ännu. Jag har fortfarande droppar kvar från senaste skadan, så jag följer samma ordination och hoppas det ska bli fint. Blir det inte fint får vi ju såklart pallra oss iväg. Igår kväll fick han första dropparna och det ser i alla fall inte värre ut efter natten, så jag tror vi ska klara oss. Men kan se ett litet sår på hornhinnan i nedre delen av ögat, en liten vit fläck och lite grummel. Vilket inte heller blivit värre under natten, vilket måste vara ett gott tecken. Vad jag kan se finns inget skräp kvar i ögat heller. Hade det gjort det hade det troligtvis sett betydligt värre ut idag.
Men kan någon begripa detta? Jag blir stollig på gamla knasgrisen. Nu funderar jag allvarligt på att vidare undersöka det där med skyddsglasögon…
tisdag 31 augusti 2010
Både matte och Pojkarna Päls har nu på riktigt börjat komma in i vår vardagslunk här i Lund. Det känns bra ändå, jag var inte så peppad på att åka tillbaka söderut förra veckan. Men nu känns det helt OK, och jag tror grabbarna instämmer.
Nolte är väldigt pigg, vilket glädjer mig mycket. Det har ju varit diverse hälsorelaterade strapatser under sommaren, och som jag har berättat har han bitvis varit ganska sliten. Men nu är han i riktigt fin form igen! Jag inbillar mig att jag kan se det i hans ögon, hela hans uttryck är piggare och vaknare än vad det bitvis varit i sommar. Även hans bedrövliga framtänder verkar börja arta sig igen. Heja, mattes gammelgubbe, livet leker! 
Björne är som vanligt i strålande form. Han börjar bli härligt rund, nästan en liten knubbis. Men det hindrar honom inte från att glatt skutta omkring i tillvaron, ständigt pratandes och ofta tjutandes. Och så måste han ju ”kurra” och vagga rumpa emellanåt, så Nolte inte glömmer bort honom.
Tråkigt nog är det väldigt sparsamt med bilder här nu på bloggen. Jag har fortfarande inte skaffat någon ny kamera, och jag kommer troligtvis inte gör det heller på ett tag, då jag nu håller på att spara till en ny dator. Men jag ska göra vad jag kan, låna kamera av kompisar tex, så det ska allt kunna komma lite bilder emellanåt ändå! 
lördag 28 augusti 2010
Först och främst vill Nolte tacka så hjärtligt för alla födelsedagsgratulationer! ”Whiip, whiip, whiiiip!”, låter han hälsa, gammel-pluppen. Det betyder ”tack”, om det inte gick fram. Lätt att förväxla med ”Hit med maten, nuuuuuuuu!”.
The ones and only Pojkarna Päls har nu återigen intagit metropolen Lund! Vi landade sent igår kväll, och innan matte ens kunde med att kissa fick det ställas i ordning åt pojkarna. Ingenting var i ordning, det sista jag gjorde innan vi for härifrån var att tvätta ur burbottnarna och göra rent så gott jag kunde. Pojkarna var nöjda med resultatet och pluppade glatt omrking och kollade läget.
Jag slutar aldrig förundras över hur obekymrade och tåliga de är, grabbarna! Vi åkte runt kl 16 och kom innanför därren här kl 23, dvs många timmar i reseburen. Under gång serverades lite gurka och morotsblast, och så hö såklart. Och som alltid när man kommit fram och kikar in i reseburen så ser man två pigga, vakna och nyfikna små trynen, som obekymrat undrar vad det är för spännande på gång nu. Och glatt kliver de ur reseburen och ut i hemma-buren och börjar genast lufsa (eller skutta, beroende på ålder ) omkring och kolla läget, för att sedan sätta sig och mumsa hö, som om allt var som det alltid varit. Det är en sak jag älskar med dessa små liv, de är så obekymrade och har så lätt för att bara trivas!
Nyss har jag packat upp mitt bohag som jag haft hos föräldrarna under sommaren. Det blir en hel del grejer inser man, att packa upp tog ett par timmar. Nu är det skönt att vara i ordning och tillbaka i sin egen lägenhet. På måndag börjar ”skolan” (nej, så får man inte kalla det när man studerar vid Lunds universitet!!), och livet börjar så sakta gå tillbaka till det vanliga. Vart tog sommaren vägen? Det har varit ett par fantastiska månader med en massa fina upplevelser, men som vanligt gick det på tok för fort.
måndag 23 augusti 2010
Som jag skrev i föregående inlägg så är det idag en stor dag; Nolte fyller aktningsvärda 5 år! Grattis på födelsedagen, älskade gubben!!! Det utlovades även kalas, och i skrivande stund mumsar killarna fortfarande på födelsedagstårtan.
En stabil botten bestående av gurka och kligröt, ovanpå det paprikaringar och morotsblast, direkt från trädgårdslandet. Detta toppas med bitar av vattenmelon och morotsslantar, och som garnering kvistar av finaste kruk-persilja!
Helt OK tyckte killarna.  Just nu ser det ut som en grönsaksmassaker i buren, men det är väl så det ska vara när det är kalas!
söndag 22 augusti 2010
Matte har i helgen varit i Skara och hälsat på en kompis från gymnasietiden. Mycket lyckat och trevligt, som alltid när vi två ses! Under tiden har övriga hussar och mattar i familjen fått rycka in och ta hand om ögondroppande och annat, vilket de gjort med bravur!
I fredags innan jag åkte var vi på snabbt återbesök hos veterinären i Säffle. Hon var lite orolig över att Nolte då fortfarande var lite dimmig i ögat, men det enda för oss att göra är ju att fortsätta droppa och se till så skadan inte blir infekterad innan den hunnit läka. Vi fick också ett nytt recept på droppar, eftersom väldigt mycket mer än planerat går åt… Nolte tycker han är smart som kommit på att om man skakar på sig så åker alla otäcka droppar ut ur ögat igen! Så det går åt många droppar varje gång…
Nu ser ögat väldigt fint ut, mycket av dimmigheten har gått tillbaka, och inga tecken på infektion. Ikväll har grabbarna härjat i hallen, båda på piggaste och bästa bus-och-total-förödelse-humör. Björne är som vanlig pigg och pratig, varenda steg han tar måste meddelas till omvärlden! Dessutom har han knubbat till sig lite, så han är en helt bedårande liten spolformad uppenbarelse.
I morgon fyller herr Nolte aktningsvärda 5 år! Det ska firas med den mumsigaste tårtan ett marsvin kan tänka sig! (Och lite ögondroppar och tandfilande och annat såklart. ) Jag utlovar bilder från kalaset!
onsdag 18 augusti 2010
Det går framåt med Nolte-gubbens öga, jag tycker det ser bättre ut idag. Vi droppar och droppar, 5 gånger per dag. Det verkar svida lite med dropparna, dessa är starkare än de vi fick i våras, men det går det nog åt eftersom detta var en allvarligare skada. Men Nolte låter sig inte nedslås, han är pigg, alert och nyfiken, och hungrig som alltid!
Faktum är att Nolte senaste veckan varit väldigt pigg. Precis efter att han kommit hem från Irene och Eragons var han så pigg så jag nästan blev fundersam. Sen efter några dagar gick han ner i en svacka, han var sig inte riktigt lik, åt lite mindre och sov mest hela tiden. Men för en vecka sedan, ungefär i samband med att vi började fila på hans framtand, så vaknade han till liv igen. Och sen dess har han varit pigg och på hugget, äter som en häst och han har blivit väldigt ljudlig igen, vilket jag älskar! Han är förvisso lite hes, ibland blir det bara väsande ljud när han ska skrika, men ibland tränger hans klara stämma fram.
Jag undrar om svackan hade med tanden att göra, att han kanske fick svårt att äta med en lång framtand. Nu i alla fall har han börjat slita på tanden själv tycker vi, så vi filar inte så mycket längre. Nu har vi ju annat att greja med, ögondroppar tex. Och klor som väntar på att klippas, urk… Alltid ett smärre krig när klorna ska klippas…”Nej men inget besvär för min skull, matte, klorna behöver vi inte bry oss om, och inget bad eller så heller, tack, det går så bra ändå!” säger Nolte. Nice try, grabben…
tisdag 17 augusti 2010
För tredje gången på bara några månader var det idag dags igen för ögontrubbel för Noltes del. Brorsan upptäckte på förmiddagen att Nolte kisade med ena ögat, och när vi tittade närmre såg vi att det var rött och eländigt, och även att det började bli grumligt. Så jag provade att ringa till en veterinär vi ännu inte varit hos som finns i Säffle, dvs. på betydligt närmare håll än att behöva åka till Karlstad. Hon hade ingen tid idag, men sa att om vi kunde tänka oss att komma dit och kanske vänta en liten stund så kunde hon kika på hans öga in emellan två besök. Så vi åkte på en gång.
Väl där behövde vi bara vänta en liten stund innan vi fick komma in. När veterinären undersökte ögat närmre fick vi syn på en bit hö som kikade fram från bakom övre ögonlocken, lite snett bakåt mot örat. Men en tops kunde hon lirka fram den, och biten visade sig vara ca 1 cm lång! Usch! När hon tog bort den skrek stackars Nolte, den hade kilats sig fast där inne långt bak. Fy tusan, och stackars stackars älskade Nolte. Sedan droppade hon i Chloromycetin ögondroppar, och vi fick samma droppar på recept. Så nu ska det droppas flera gånger om dagen i 12 dagar, och vi ska tillbaka på koll på fredag. Ynkliga 10 minuter tog det och ynkliga 200 kr kostade det.
Så nu ska vi droppa och droppa och hoppas det blir bättre! Än så länge ser ögat ganska eländigt ut, svullet och rött och han kisar. Men skadan är nog ganska omfattande, så det är inte så konstigt. Men nu får han ge sig med detta, älskade Nolte-gubben. Vi tänker att det kanske är så att han inte ser så bra, och därför har en större tendens att få saker i ögonen. Innan skadan han fick i maj har jag aldrig varit med om ögonskador på de 5 år jag haft marsvin, så 3 grejer nu på bara några månader är en markant ökning i frekvens får man säga… Men å andra sidan spelar det ingen roll hur många gånger han skadar sig, matte finns alltid där för att ta honom till veterinären! Men jag tror ingen av oss tycker det är så väldigt skoj, så helst ska vi nog försöka undvika fler skador… Finns det någonstans man kan köpa små skyddsglasögon till klumpiga knasgrisar? :P
torsdag 12 augusti 2010
Idag har gammel-Nolte varit i toppform. Bete hela eftermiddagen, och som han slet och mumsade. Det var som om han hade ett uppdrag som han tog på största allvar. Bara någon liten stund kunde han unna sig att vila lite på fleecefilten i den övertäckta delen. Björne var inte lika seriös i sitt betande, han hade tid att skutta omkring och prata och poppa lite.
Noltes öga ser för övrigt himla fint ut idag. Igår såg han lite röd och svullen ut och det rann väldigt ur ögat, så jag var lite orolig. Men idag är det betydligt bättre. Nu när allt blod är borta kan jag faktiskt inte se något sår, så jag undrar om det kanske var en skada på insidan ögonlocken på något vis. Well, well, huvudsaken är att han repar sig.
För övrigt håller vi på med ett projekt som går ut på att, lite i taget, fila ner Noltes fula framtand som stuckit iväg på tok för långt nu. Lättas vore väl att åka och få tänderna tilljämnade hos en veterinär, men med tanke på vårt dåliga läge här i skogen känns det inte så lockande. Dessutom vill jag försäkra mig om att det görs helt rätt, så därför vill jag i alla fall vänta tills vi är tillbaka i Lund och kan åka till Cecilia på Fågelkliniken. Men det går ganska bra med filandet, det verkar inte vara obehagligt för Nolte, annat än att det är trist att sitta still. Vi hoppas att han ska börja slita ordentligt själv på tanden när vi fått ner den lite grann. Det ska tilläggas att han inte har några bekymmer att äta, han gnager på pinnar, knaprar morot och betar gräs utan problem. Så vi är inte så oroliga, vi tror det kommer ordna sig fint för gamla älsklingsgubben!
tisdag 10 augusti 2010
Titeln är något mer dramatisk än händelsen som ligger bakom den. det var nämligen så att när jag i morse skulle ge killarna frukost så upptäckte jag plötsligt att Nolte var blodig runt ena ögat. Men Nolte verkade totalt obekymrad. Eftersom jag vet att man inte kan blöda från själva ögat så förstod jag snabbt att det handlade om ett sår i närheten av ögat. Nolte fick mumsa färdigt på sin frukost i lugn och ro, sedan hjälptes pappa och jag åt att tvätta rent runt ögat och kika närmare. Vad vi kunnat se så handlar det om i alla fall ett sår, precis över höger öga. Eventuellt också ett litet precis under.
Grejen med Nolte är att blod ser så väldigt dramatiskt ut mot hans vita päls, även om det är väldigt lite. Nolte verkar inte alls ha ont av sitt sår, och ögat ser OK ut för övrigt. Möjligtvis är det lite svullet runt omkring, men det är ju inte så konstigt. Jag misstänker att såret/såren kan ha uppkommit i någon liten dust med Björne, eller så har han stuckit sig på något. Vi avvaktar i vilket fall, och hoppas det ska läka fint på egen hand.
För övrigt har killarna kunnat vara ute och beta hela eftermiddagen idag,. Vädret har ju varit väldigt ostadigt, och ska väl bli framöver också, så det kändes angeläget att passa på idag. Killarna njöt verkligen, och mumsade med sina vanliga gräsmatte-entusiasm. Man kan alltid lita på mina killar i det avseendet!
söndag 08 augusti 2010
Jaha ja, var ska vi börja? Vi har varit hemma i knappt en vecka, men vi har haft besök så jag har inte haft tid att skriva. För att göra en lång historia kort så kan jag väl säga att vi hade det fantastiskt bra på våra resor, både i Österrike och i Danmark. Österrike överträffade alla mina förväntningar, ett fantastiskt land att turista i!
Vad som var väldigt jobbigt under tiden var givetvis att inte ha Pojkarna Päls vid min sida. Men det kändes hur tryggt som helst att veta att de var i trygga händer hos Eragons-Irene, och hon skickade mig fina rapporter hur de skötte sig. Vad jag förstod blev det en massa härligt grönbete för grabbarna, vilket ju passande nog är det bästa de vet!
På väg tillbaka till Dalsland, måndag för en vecka sedan, svängde vi intill i Göteborg och plockade upp killarna. Och vi fick det stora nöjet att träffa Irene och se omplaceringsverksamheten. Jag fick också träffa många av de berömda 30 grisarna som skulle ha blivit ormmat. Underbara små varelser! Helt bedårande, var och en på sitt eget lilla sätt! Jag tycker det är så fantastiskt hur en hel kedja av människor har hjälpts åt att se till så dessa grisar går en betydligt ljusare framtid till mötes. Jag kan bara falla på knä och buga mig!
I alla fall, när vi kom fram till omplaceringslokalen så var pojkarna i en utebur på gräsmattan intill. Nolte låg i reseburen och sov medan Björne var utanför och mumsade gräs. När Nolte hörde min röst lyfte han på huvudet, vilket är ovanligt. Sedan la han sig ner igen. Men när jag började prata igen så lyfta han återigen på huvudet, och sen lyfte han faktiskt på sin vita lilla rumpa och lufsade ut ur reseburen och fram till gallret för att sniffa på min hand. Och jag blev så rörd! Han bryr sig aldrig annars om att man kommer när han ligger och sover, men nu var det som om han både kom ihåg mig och dels hade någon uppfatning om att det var länge sedan vi sågs. Min älskade lilla gammel-rufs!
Väl hemma och i gamla vanliga buren agerade killarna som om de aldrig varit därifrån, de hittade hem direkt. Björne är pigg och glad som vanligt, och även Nolte är faktiskt riktigt pigg. Han ser ut att ha tappat lite mage, han har nog fått en betydligt hälsosammare diet hos Irene. Däremot verkar han faktiskt ha fått tillbaka en massa muskelmassa, han har biffat till sig över nacken och skulderbladen. Härligt att se, han ser betydligt friskare ut nu än när vi åkte. Och han är piggare över lag, det syns i ögonen och märks i sättet. Och han låter gärna igen, men vad som förbryllar mig lite är att han är väldigt hes. Men så länge han måt bra i övrigt ser jag ingen anledning till oro över det. Han ser också väldigt bra ut i sin andning, betydligt mer lättandad än när han var sjuk.
Så det är läget som det ser ut nu! Tyvärr så har jag pajat min digitalkamera när vi var ute på resa, så det blir nog lite dåligt med bilder ett tag nu framöver. Jag ska köpa en ny, men det blir nog inte riktigt ännu. Tills dess får jag försöka kompensera med desto mer målande skrivande!
|
|
