måndag 26 maj 2014

Hallå i cyberrymden!

Ja, här händer ju inte så mycket, som alla kan se. Livet går i en rasande takt ochd et finns liksom inte riktigt tid att skriva så mycket längre. Därmed inte sagt att marsvinsnörderiet skulle vara ens en gnutta mindre, mina två grabbar ser till att behålla en lika central plats i livet som innan.

För de som inte är insatta så kan jag då passa på att presentera Stig-Merlin som fick komma med i familjen efter att Björne lämnade oss. Han kom då till oss våren 2013 och vad då ungefär 3 år gammal. En underbar trefärgad kille, med en vilja av stål och en stämma som heter duga. Jag hittade honom utannonserad ensam på Blocket samma dag som Björne somnade in och slog till direkt. Han och Platon kommer väldigt bra överens och samsas i bokhyllan här hemma under mycket avslappnade och fredliga former!

Det kommer tyvärr även fortsättningsvis att bli glest med inlägg här. Jag hoppas att sidan mer ska kunna fungera som en faktasida, framför allt då kring urinsten. Jag får regelbundet mail från personer som hittat min sida och har frågor kring behandlingen. Det känns jättekul och jag svarar mer än gärna på alla tänkbara frågor! Så fortsätt med det, tveka inte! Även om det inte kommer speciellt många inlägg från mitt håll så finns jag liksom ändå här, lite som en osalig ande, om man så vill. ;)

Glad sommar på er alla där ute, hoppas både två- och fyrbenta vänner ska få leva och frodas i grönskan!

lördag 13 april 2013

Älskade Björne

Det var länge sedan jag skrev här, och anledningen till att jag börjar igen är ingen rolig en.

I onsdags förra veckan tvingades jag för tredje gången fatta beslutet att avsluta livet på en av mina små älsklingar. Veckan innan hade Björne genom röntgen på Fågelkliniken fått konstaterat att han hade någon form av ben- eller broskaktig tumör på sitt vänstra bakben. Han hade någon vecka innan dess börjat halta rätt rejält, varför vi bokade tid för undersökning. Det enda alternativet vi stod inför var amputation av bakbenet, han hade så ont och tumören hade inte gått att få bort i sig själv.

När det väl blev dags för operationen i onsdags, 10/4, fick jag på förmiddagen ett telefonsamtal från veterinär Cecilia där hon efter att ha kunnat röntga ordentligt i sövt tillstånd kunde konstatera att det såg ut att finnas metastaser i lungorna. Dessutom verkade själva tumören ha vuxit förhållandevis mycket på bara några dagar, vilket bara kunde tolkas som att den var riktigt aggressiv. Björne hade förvisso varit pigg och glad hela tiden, men hade också minskat 100 g i vikt bara från torsdag till onsdag. Cecilia själv avrådde från operation, det var ett stort ingrepp och mycket talade för att hans hälsa bara skulle fortsätta bli sämre. Vi fattade därmed beslutet att det bästa för Björnes skull var att få avsluta sitt liv nu medan han fortfarande hade flaggan i topp.

Jag fick beskedet medan jag var upp i Kristianstad i jobbet. Jag fick försöka hålla god min så länge jag kunde för att sedan sätta mig i bilen och ta mig tillbaka mot Lund medan tårarna flödade. Väl i Hjärup hade de hållit Björne sövd för att jag skulle kunna vara hos honom när han fick sista sprutan. Som alltid var de hur fina som helst på Fågelkliniken. Jag fick en stund med Björne i ett undersökningsrum med dämpad belysning och ett tänt ljus. Jag grät hejdlöst med den sovande lilla kroppen i mitt knä, försökte berätta för honom hur mycket jag älskade honom.

När det väl var dags att ge sprutan tog det bara några sekunder innan Björne hade slutat andas. Cecilia satt sedan med mig en stund, hon är verkligen en sån klippa. Hon kramade mig flera gånger och konstaterade att jag då verkligen har haft otur med mina marsvin. Inga ”vanliga” små åkommor heller.

Precis som med Nolte så valde jag att låta Björne kremeras separat. Vi har ännu inte jordfäst Noltes aska, alla chanser har förstörts av vädrets makter. Så nu kan vi ha en gemensam begravning för de forna kompisarna.

Som de både gångerna tidigare så funderar jag ju på om detta var rätt beslut eller inte. Innerst inne vet jag det, och att ändå ha genomfört operationen och veta att det kanske bara skulle resultera i ett utdraget lidande hade känts för jävligt, rent ut sagt. Men med både Wally och Nolte kändes det tydligt att de hade nått vägs ändå, det fanns ingen återvändo, det handlade bara om att barmhärtigt hjälpa dem vidare. Men Björne var bara drygt 3 år gammal och hade bara samma morgon varit pigg, alert och sugen på frukost. Kontrasten mellan det och att han några timmar senare inte finns mer är så skoningslöst skarp. Men som sagts många gånger tidigare, att ha hand om husdjur innebär ett enormt ansvar och i det ansvaret ingår att fatta den här typen av beslut, för sin älskade lilla väns skull och ingen annans. Jag känner att det var rätt beslut, och jag har fått fantastiskt mycket stöd från såväl nära och kära som underbara människor jag aldrig träffat men som tagit del av Björnes öde. Tack, alla ni!

 

Vila nu i frid, min älskade Björne.

Vi fick tre härliga år tillsammans och du kommer alltid finnas i våra hjärtan. Nu hoppas jag du popcornskuttar för fullt på evigt gröna ängar, tillsammans med Nolte, Wally och alla andra små vänner som lämnat jordelivet. 

 

söndag 30 september 2012

Uppdaterat!

Nu kan jag glatt meddela att jag faktiskt fixat och donat lite här! Som alla tydligt kan se har jag ändrat i titeln, jag är ju faktiskt inte student längre! Jag har dessutom skrivit hela Noltes berättelse under ”Minneslund”, lagt till ett stycke om att föra ihop Björne och Platon som vuxna hanar under ”Herrar ihop” och uppdaterat sidan ”Om urinsten” något lite. Och så la jag till en extra liten bild på Platon på hans sida. Enjoy! :)

torsdag 27 september 2012

Vad vore livet utan urinstenar?

Ja, nu gick det lång tid igen… Istället för att hålla på och lova att jag ska skriva ofta så får jag väl helt enkelt förlika mig med tanken att jag inte hinner som jag gjorde förr nu när mitt liv ser lite annorlunda ut! Inte nog med att en ny man i mitt liv tar viss tid, jag har dessutom börjat arbeta heltid sen i början av september. Så förståeligt nog kommer bloggandet inte högst upp på priolistan, tyvärr.

Och! Som sig bör till hösten så var det dags för årets upplaga av ”sjukt marsvin”. Årets variant var en favorit i repris, urinsten! Nu var det stackars Björnes tur. Stenen upptäcktes på Fågelkliniken för exakt två veckor sedan. Stenen var ca 4 mm i diameter och jag kände att det var för riskabelt att göra något annat än operera. Som tur var fanns tid redan nästa dag, så Björne och Platon fick övernatta ch på fredagen opererades Björne. Allt gick bra och jag hämtade honom efter jobbet. Han var såklart medtagen, vem skulle inte vara det? Men hyfsat snabbt piggade han på sig, och idag när vi var på återbesök konstaterades att han är fisk som en nötkärna igen! :D Så slutet gott, allting gott, även denna gången! Och jag tackar återigen de högre makterna att jag får ha Cecilia och Fågelkliniken på så himla när avstånd, de är heeelt fantastiska och så kompetenta! :D

Sen vill jag verkligen slå ett slag för en ny fantastisk studie som genomförs vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, kring just urinsten hos marsvin. Tänk om vi äntligen skulle kunna få lite mer kunskap kring detta eviga problem hos våra grisar! Vi vill ju göra så rätt, men tänk om vi faktiskt gör saker helt fel?! :O Här är åtminstone länken till studiens hemsida, kika gärna! http://urinsten.dyndns.org/index.htm

måndag 20 augusti 2012

Lovar runt, håller tunt…

Ja, nu skäms jag lite igen. Jag lovade både det ena och det andra tidigare i sommar, men inläggen har likväl lyst med sin frånvaro. Det har sina orsaker! Det har varit en helt fantastisk sommar, jag har haft väldigt mycket roligt och mitt liv har fallit precis på plats; jag har ett jobb som väntar, jag har precis flyttat in i en ny fin lägenhet (i Lund såklart) och pojkarna och jag har fått en ny ”husse” i våra liv! Så jag har helt enkelt haft tankarna på totalt andra håll än bloggen. ;)

Pojkarna Päls har dock inte försummats, det skulle aldrig få hända! De har bland annat fått följa med till Öland, haft långsemester hemma hos gammelmatte och gammelhusse medan jag semestrat på Gotland, fått sig maaaassor med gröna godsaker, och nu funnit sig till ro i nya lägenheten! Så småningom är tanken att jag och denna nya fantastiska mannen i mitt liv ska bygga en ny bostad åt pojkarna! Just nu får de klara sig på en ensam burbotten i brist på utrymme, men planen är en våningsvariant med gott om utrymme! :D

Detta får bli nog för idag; en snabb liten uppdatering. Jag ska nämligen möta upp gammelmatte som varit här hela veckan och hjälpt pojkarna och mig att flytta. På återseende inom kort! *Wheep!* :)

lördag 30 juni 2012

Fyrbenta tyranner!

Sedan i torsdags kväll är grabbarna och jag tillbaka i skånelandet! Och som sig bör så har pojkarna lagt sig till med att skrika efter gräs så fort jag går i dörren, vilket ju blir ganska ofta. :P De fick enorma drivor med gräs nu när vi var hemma hos föräldrarna, och riktigt de mängderna kan jag inte vaska fram här i stan.

Till råga på allt är de som svarta hål! De kan mumsa i sig enorma ruskor gräs, sen sover de i tjugo minuter, vaknar och börjar tigga igen! Riktiga små tyranner är de, och mer än nånsin inser man att man är en slav snarare än en matte.  Men man gör det ju så gärna för man älskar ju sina små pälsbullar så evigt! Och egentligen är det ju bara ren och skär lycka att nu faktiskt kunna ge dem det gröna guld som man vet att de älskar allra mest. :D

söndag 24 juni 2012

Platon och hans öron

När Platon kom till mig i höstas var hans öron något av det första jag la märke till. De berättar en inte alls speciellt rolig historia, och som jag förstod det på hans tidigare familj så blev han ganska illa åtgången av sin tidigare kompis, så länge de fick bo tillsammans. Som Platon är till kynnet så misstänker jag att han är en ganska typisk hackkyckling, och kan säkert ha varit det redan i sin syskonkull.

Här är Platons vänsteröra. Här saknas en bit i främre delen av örat och man ser ett par små jack längre bak.

Här är högerörat som saknar en ganska avsevärd ”tårtbit” i mitten.

Var och när han dragit på sig sina trasiga öron vet jag inte. Huvudsaken är att den tiden är över! Björne kan förvisso vara hård ibland, men aldrig våldsam. De är helt enkelt en perfekt match och man märker att Platon är väldigt till freds med sin burkamrat, det är så avslappnat mellan dem. Och matte är sååå kär i sin hala, hariga lilla gräddbulle! :D

tisdag 05 juni 2012

Nya tider!

Oj så dåligt det har skrivits men oj så mycket som har hänt. Och det är väl faktiskt anledningen till att det skrivits så dåligt.

Först och främst så har jag tagit examen, jag är nu alltså efter 5 år färdigutbildad psykolog. Det känns helt galet, jätteläskigt och helt fantastiskt. Jag har också lyckats landa ett jobb, här i Lund, vilket jag aldrig ens vågat drömma om. För de som inte vet så har ju vi psykologer ett liknande system som med läkarnas AT-tjänstgöring; vi ska arbeta ett år under handledning innan vi får vår legitimation, en så kallad PTP-tjänst. Sådana tjänster är inte helt lätta att få och att få en på en ort där utbildningen finns är skitsvårt, för att tala klarspråk. Men på något sätt lyckades jag och det känns helt overkligt!

Jag har ju under större delen av min tid här varit fast besluten om att jag ska lämna Skåne så fort jag bara kan. Sen råkade det senaste läsåret bli ett av de bästa och roligaste i mitt liv och jag råkade träffa en massa fantastiska människor och råkade få en hel hög nya vänner som jag bara inte kände att jag kunde lämna. Så jag blir kvar, minsann, åtminstone i ett år till.

Vad gäller Pojkarna Päls har det, tack och lov, inte hänt så mycket speciellt. Det ser jag alltid som något positivt, åtminstone nu för tiden. :P Både Björne och Platon mår fint och är väldigt pigga och muntra, och de har det hur bra som helst tillsammans, och bättre blir det hela tiden. Platon blir sakta men säkert modigare och man ser verkligen att han trivs här, vilket gör mig otroligt glad. Visst, han är fortfarande lite rädd för mig, men så länge han har det bra i övrigt så gör det mig ingenting. Allt i sinom tid! :)

Ja, det var väl det viktigaste vi hade att rapportera! Med tanke på att jag inte börjar arbeta förrän i september så väntar nu ett långt härligt sommarlov och jag hoppas kunna producera betydligt mer inlägg, bilder och kanske till och med filmer! :D

onsdag 02 maj 2012

Gräsligt grönt!

Skåne blir grönare för var dag, det är helt underbart! Grabbarna Gräs (Ja, Platon-plutten är nu inkluderad!) lever och frodas och äter gräs flera gånger om dagen! Och ju mer gräs de får desto mer tigger de… Matte flänger som en skållad råtta mellan uppsatsskrivande, spexande och terapiarbete, därav det sparsamma uppdaterandet här. Men vi lever och har det fint! Här kommer ett dagsfärskt bildbevis:

tisdag 17 april 2012

Grönt är skönt!

Nu finns det gräs ute! Behöver jag säga mer! ”Nepp, ut och plocka, matte!” här jag från köket. :D